- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
385

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I HAD ET.

385

■ VIII.

I rådet.

På slottet fortgick dansen utan afbrott långt ut på
natten, och allt var lif och glädje. Bruden var så outsägligt
beläten, när hon såg alla dessa glada och nöjda anleten omkring
sig, och hon nickade så vänligt åt brudgummen. Denne var
själf så midt uppe i leken och nöjet, att lian tycktes ej hafva
en tanke på något allvarsamt ärende. Han var ock ännu
helt ung, blott trettio år — att döma af rimkrönikans ord,
skulle man vilja sätta hans födelsedag just till den 4 oktober —
så att oaktadt han tidigt kommit till sin höga och
maktpåliggande plats i samhället, ägde dock lifvet ännu en rikedom
af fröjder att bjuda honom, och det behöfde icke därför vara
blott och bart sin sköna brud till behag, som han denna afton
så lifligt deltog i det nöje, som hon satte högst af alla.

Det är naturligt, att brud och brudgum dansade mången
dans med hvarandra, och alltid väckte de samma beundran,
så väl genom sin skönhet som genom det oefterhärmliga
behag, hvarmed de rörde sig, det måtte nu vara i ringdans,
eller där de dansande stodo uppställda i rader mot hvarandra.
Och när brudgummen befann sig en gång i ringen, och
de dansande sjöngo den numera endast i aflägsna bygder
kända, men då högst omtyckta och förnämligast på
stormännens gårdar brukliga dansen: »En riddare kom ridandes . . .
ban fäste sig en jungfru, så fager och så skön», så föreföll
det mången, som om denna dans blifvit diktad endast om och
för herr Karl och stolts Karin.

De dansandes ring gick till en början belt sakta medan
de sjöngo:

och täcker som en lilja
och småler som ett band;
hon bär tvä silfverkannor
på sin snöhvita hand.

GuLdlialsbandet. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free