Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
nils bosson stüi:e.
frände . . .! Torde hända den tid kan komma en gång, att jag
kan göra dig så godt igen!»
Och liksom om allt hvad som inom den korta
tidsrymden af dessa fä ögonblick tilldragit sig varit en folkvisa, där
det goda kämpat med det onda ocli vunnit seger, hördes från
andra ändan af den stora salen en entonig stämma framsjunga:
För linden bär löf och lofven falla af,
mon jorden bär alla gröna skogar.
Marsken och de båda svennerna vände sig om, och vid
en fönstersmyg stod den gröne riddaren. Han log, som ban
brukade göra, men leendet var sorgbundet, och hans blick
tycktes angifva, att ban såg en helt annan värlcl än den,
hvari han lefde. Han stod i en framlutad ställning med
händerna utsträckta, som 0111 han haft framför sig en harpa, pa
hvars strängar han spelat, och hade han hört eller sett något
af det nu timade, så var det klart, att det inträngt liksom
matta strålar från ett osäkert ljus i hans molnvärld. Det var
för honom en tafla eller en sång, hvartill han på sitt vanliga
vis satte till omkväde:
För linden bär löf och lofven falla af,
men jorden bär alla gröna skogar.
Bakom honom ljödo de sprittande tonerna från danssalen,
och när riddaren såg sig bemärkt, pekade han ditåt ocli nickade.
De följdes alla åt med undantag af Erik, som var för
ringa att visa sig bland de förnäme. När marsken inträdde
bland de dansande, kom Karin emot honom. Ingen skulle pa
hans anlete kunnat se, att något som helst oroväckande
inträffat, men Karin såg det.
»Det har gått mig, som det gick gossen i sagan», sade
marsken och kysste hjärtligt leende den snöhvita handen, »när
ban kom ut från bröllopshuset, så mötte han bergtrollet och
måste strida en strid på lif och död . . .»
Karin blef blek om kind, men hon yttrade ej ett ord,
hon blott tryckte häftigt sin herres hand och såg honom for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
