Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
nils bosson stüi:e.
son är en brottslig ocb biltog man, men den ban tjänar, den
tjänar han ärligt, och det kunnen I lägga eder på hjärtat och
minnas, när tiden kommer, herr Krister Nilsson, att kan jag
en gång välja mellan min fader och mitt syskonbarn, mellan
eder och marsken, så skolen I se mig på Nils Bossons och
marskens sida!. . . Där hafven I mitt ord i detta ärende!. . .
Konungens bud till eder har jag framfört; något därutöfver har
jag icke åtagit mig, och hvad I kunnen anse godt och
nyttigt att göra och låta till konungens ankomst, det månden I
afgöra med eder själf och edra vänner, icke med mig!»
»I fö ren där ett stolt tal, Magnus Bengtsson», genmälde
drotsen, »sen till, att I icke utlofven mer, än I kunnen hålla!
Torde hända, när I härnäst fån höra tidender hemifrån, skolen
I fån höra, det Nils Bosson vändt sig från marsken till
konungen .. . han är belt ung och råder ej ännu för sig själf,
hans sinne är lätt att ändra.»
»Den dagen skolen I aldrig se, så vidt jag känner mitt
syskonbarn!» afbröt häftigt Magnus, och liksom längtande att
snart fä ett slut på detta sammanträde, tillade han: »dock
mande det blifva därmed, huru det vill, så går jag min väg . . .
och nu, herr drots, hvad gifven I mig för hälsning till
konung Erik tillbaka?»
Herr Krister besinnade sig en stund, och därpå sade
ban:
»Hälsa konung Erik, min nådige herre, att på mig och
de mina kan han lita, och hvad på oss ankommer, skall ban
säkert kunna räkna på hämnd öfver sina fiender!»
»Hämnd!» ljöd det liksom ett eko från den mörkaste delen
af rummet.
De båda männen studsade. Drotsen grep hastigt efter
lyktan, höll henne högt öfver sitt hufvud och gick rakt fram
till det hörn, hvarifrån ljudet hörts. Men där fanns ingen.
Han stod där länge och såg på hvarje liten springa i
stenmuren; där fanns dock intet att upptäcka. Slutligen sänkte
ban sakta lyktan och gick tillbaka mot pelaren. Hans
ansikte var blekt, och handen, som höll lyktan, darrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
