Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
nils bosson stube.
tals med sin svåger, herr Nils Stensson. Han önskade
nämligen, och det var helt naturligt, skilja honom från drotsen,
hvarigenom faran för honom betydligt skulle förminskas, då
det nu kommit därhän, att svärdet måste afgöra saken. Herr
Nils kom ock, men det var föga vunnet därmed; han
nödgades väl ingå en förlikning med marsken, men ingen insåg
bättre än denne själf, huru föga denna förlikning var att lita
på. För ögonblicket var dock herr Nils bunden, och därmed
vanns åtminstone tid. Men en hvar kunde se, huru djupt
det gick marsken till sinnes att finna en fiende i sin svåger,
och han var förstämd ännu, när ban från Söderköping kom
ridande till Skeninge.
»Det smärtar mig mera, än att jag det kan säga», yttrade
han till Ture Stensson, »att min svåger så vill fara efter
mitt värsta. Jag har alltid velat hans väl och hoppats i
honom finna en lika pålitlig vän som god frände.»
Sedan han hvilat natten öfver i Skeninge, höll han rad
med sina män. Och i enlighet med hvad som därvid beslöts
skickade han Arvid Svan med en skara svenner att uppbåda
småländingarna och draga med dem till Kalmar för att
belägra denna stad. Själf skulle ban bryta upp och rida till
Älfsborg.
Herr Arvid bröt samma dag upp och red från Sken inge,
och dagen därpå skulle äfven marsken begifva sig af. Han
lät nu kalla till sig en af sina svennehöfvitsmän vid namn
Klas Lang, en af de många Engelbrekts män, som tagit tjänst
hos marsken. Det var en rask, modig och rådig man, väl
förfaren i vapnens bruk och orubbligt fast och trogen mot
den, som han gifvit sitt löfte.
»Vill du våga något för min skull?» sporde marsken, när
höfvitsmannen stod inför honom.
»Jag vill med glädje våga lifvet för eder, herr marsk!»
svarade Klas. »Hvad helst I än gifven mig att göra, så skall
jag göra det, eller ock skolen I mig aldrig se!»
»Godt, min vän, jag känner dig igen och att jag kan
lita på dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
