Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
nils bosson stube.
När han vände sig om, var rummet fullt af beväpnade
svenner, och närmast honom stod en mörk herre med svarta
lockar under en med dyrbart pälsverk bebrämad mössa. Han
hade fattat med sin hand om Nils’ hals, och en blank dolk
glimmade i hans hand.
»Den minsta rörelse, och du ligger död för mina fötter!»
sade ban med hväsande stämma i örat på Nils.
Donne kastade sig dock spänstigt åt sidan för att springa
upp, och mannen stötte i detsamma dolken mot hans bröst.
Men udden träffade Nils strax nedanför halsen och sprang af,
som om den där träffat något hårdt ämne. Ögonblickligt var
Nils Bosson på benen, och hans svärd blixtrade i hans hand,
och den fine riddaren måste draga sig tillbaka för att undgå
att träffas af de mördande huggen.
»Gripen honom!» ropade ban till svennerna, »gripen
honom och fö ren honom till herr Krister! Där skall ban få
välförtjänt lön för hvad han tagit sig till!»
Och svennerna trängde sig fram. Deras långa spjut
bildade en krets omkring Nils, och kretsen blef allt trängre.
Det var dock tydligt för hvar man, att väl hans lif på detta
sätt kunde spillas, men att han ej kunde gripas.
Då fattade någon Nils i fötterna. Det var den sårade
svennen, som krupit under spjuten, och hans grepp fällde
Nils till marken. De andre kastade sig genast öfver honom,
och inom några ögonblick var han bunden samt utförd.
Den förnäme riddaren såg sig omkring och varseblef snart
den gamla kvinnan, som satt nedhukad i vrån och tycktes med
sina sinnen vara frånvarande för allt, som tilldrog sig
omkring henne. Han vinkade åt ett par svenner, som tycktes
tillhöra hans eget folk.
»Fören henne varligt till gården», sade ban, »och sätten
henne i mitt rum!»
Kort därefter vandrade svennehopen fram på vägen förbi
Altuna kyrka till Räfvelsta.
Men stjärnorna på himmelen, de tindrade så tysta och
meningsfulla ned på jorden, och snöfälten gnistrade af deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
