Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
nils bosson stube.
»riddar Jost von Bardenvleth påminner om en leende dal vid
Rhen, där slottet höjer sin hjässa mot skyn, omgifvet af
bördiga fält och hälsadt af hundra förbiseglande krämarskutor,
då däremot unge Törd liknar ett af skogsbergen här uppe i
hans hemland . . . jag känner dem i botten, dessa svenska
herrar, och I kunnen tro mig, I som ären ett barn af samma
land som jag.»
»Ja väl, fru Margareta», svarade Iliana och såg upp med
en blick, så smältande vacker, att en svensk riddare väl velat
bryta tio lansar, om han sett den, »eder liknelse är förträfflig,
men I glömmen, att de där borgarna vid Rhen voro idel
röfvarborgar, och att det skogbevuxna fjället bär det bästa
järn ’i sitt sköte. Jag älskar mera en gråsten, som har guld
uti sig, än en, som har blifvit omgifven däraf!»
Fru Margareta skakade medlidsamt på hufvudet åt den
tokiga flickan, som kunde likna den ståtlige riddar Jost vid
en gråsten, omgifven af guld, men hon sade intet vidare i
detta ärende om kvällen.
Jungfru Iliana däremot kunde icke slita sina tankar från
den unge, starke och i hennes tycke sköne Törd Karlsson,
som dansat med henne på sin frände marskens bröllop, och
med hvars syster, den sköna Brita, hon där knutit en
hjärtlig och liflig bekantskap. Och dessa tankar upptogo henne
så helt och hållet, att ännu, när hon kommit in i sitt rum,
hennes hufvud var fullt af dem, och hon satt med pannan
lutad mot fönsterposten och blickade ut öfver den snöbetäckta
gården och upp till de gnistrande stjärnorna, för hvilka hon
utgöt sin klagan och till hvilka hon vädjade, 0111 icke Törd
Karlsson var den ypperste ungersven i hela världen.
Då afbröts hon plötsligt i sina drömmar af vapenslammer,
och när hon såg ned på gården, såg hon en bel skara
svenner komma gående öfver gården. Vid det matta stjärnljuset
kunde hon ej fullt urskilja de särskilda männen, men så
mycket kunde hon se, att de förde någon mellan sig, som
utan tvifvel var deras fånge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
