Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
nils bosson stube.
på stranden. Men diir stod marsken, och hans höga
fjäderbuske vajade så stolt för vinden. Strax ofvanom hans hufvud
låg en stor fura störtad. Rodenberg stod med sammanknäppta
bänder, och hans läppar mumlade ohörbara ord.
Höfvitsmannen vände sig blek af vrede emot honom, men då låg
han redan på knä vid den andra föglaren och riktade honom.
»Så visst som jag lefver», sade ban hastigt, i det ban
fattade luntan, »detta skott skall träffa marskens hjärta, om
Guds dom fallit så!»
En blixt och en förfärlig knall följde, men när molnen
skingrade sig, såg man, att krutkammaren sprungit, och
svennen, som stod längst åt höger och sålunda ej besvärades af
krutröken, hvilken östanvinden förde at väster, sade, att stenen
ej gått tjugu famnar från föglarens mun.
Det var, som om ett skimmer af glädje dragit öfver den
bleke Rodcnbergs anlete, och ban stod ögonblickligen vid den
tredje föglaren. Höfvitsmannen skummade af raseri, men ban
kunde intet förebrå byssemästaren, ty han gjorde oklanderligt
sin plikt.
Den tredje föglaren brann af, men denne blef kastad af
sin ställning, och stenen flög högt öfver marskens hufvud.
Genom krutmolnet såg man marsken stå alldeles oskadd på
stranden och vinka åt sitt följe, att icke nalkas, då skotten
tydligen gällde honom, och platsen, där ban stod, sålunda var
lifsfarlig.
»Skjut, skjut!» ropade höfvitsmannen. »Yid Guds dyra
blod, Rodenberg, vill icke den fjärde göra tjänst, så är du,
såsom männen säga, en trollkarl, som har förhäxat skyttet,
och du skall lida den hårdaste död!»
»Det är Guds dom!» sade Rodenberg högtidligt och såg
med sammanknäppta händer och nedböjdt hufvud bort öfver
fjärden till stranden, där marsken tycktes stå och bida ännu
ett skott från slottet.
»Guds dom eller icke», skrek höfvitsmannen, »så är din
dom fallen, om icke detta sista skott sträcker marsken till
marken!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
