- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
500

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

500

nils bosson sture.

täckning, som vanligen sammanknäpptes på ena sidan, kunde
vara af något dyrbart tyg eller af ståltråd, sammansatt i
likhet med pansarskjortorna, eller som här var fallet, af tjockt,
brunt läder, så att den väl kunde värja för ett hugg eller
par. Omkring axlarna samt bröst och rygg slutade den med
breda fransar af tre eller fyra tums längd.

»Yar det icke här han ville, att jag skulle vara honom
till mötes?» sporde ytterligare den unge mannen och såg
vänligt leende på skinntröjan.

»Jo, unge herre!» svarade denne, »här var det; låtom
oss rida något bättre fram blott, så få vi honom väl att se ...»

Och de redo något bättre fram, de kommo ända till
kyrkogårdsmuren, men honom, som väntades, sågo de icke till.
Blott en gammal man satt vid en stenhäll på kyrkogården
och såg ned på den späda gräsmattan vid sina fötter, medan
den nedgående solen förgyllde det vackra hufvudet och de
hvita lockarna, som nedfüllo kring hans axlar. Taflan var
vacker, och den lugna, fridfulla kyrkogården inbjöd till hvila.

»Här må jag dröja en stund», sade den unge
herremannen till sin följeslagare, »torde hända, att ban snart är här,
och jag vill väl invänta honom, efter som ban bedt mig
därom.»

Under det ban talade, hoppade han af hästen, som ban
band vid ett träd, och gick in på kyrkogården. Skinntröjan
log ett förnöjdt leende därvid och satte handen öfver ögat
samt såg utåt slätten söder ut, som om det varit därifrån
den väntade skulle komma, ehuru ban uppgifvit ett alldeles
motsatt håll. Ett djupt veck mellan ögonbrynen utvisade,
när ban tog bort handen, att ban icke var rätt belåten, men
vecket försvann så småningom, när ban såg in öfver
kyrkogårdsmuren och såg den hvita plymen sakta röra sig mellan
trädstammarna.

Det var en smärt och välväxt ung man, och hans
välbildade ansikte upplystes af ett par stora, djupblå ögon. Han
hade nalkats den gamle mannen, hvilken vid närmare på-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free