Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungens bud.
525
hvilka blifvit dem anvisade, samtala utan att störas af
obehöriga vittnen, afbrötos af herr Karls åldrige hofmästare, som
bugande trädde fram emot dem.
»Förlåten, gode herrar, att I hafven fått vänta», sade han,
»men skulden ligger icke hos mig; jag har med edra hästar,
riddar Jost, hållit utanför trappan, där I hafven haft eder
bostad, och så fort jag fick höra, att I viljen hafva dem hit, så
har jag låtit eder önskan efterkommas, de vänta eder nu här
för dörren . . .»
Riddarne nickade nådigt åt den gamle trotjänaren och
begåfvo sig ut. Vid tröskeln bugade sig liofmästaren för den
andre riddaren, hvilken ännu skulle kvardröja på slottet, och
sade, att hans herre vore beredd att mottaga honom när som helst.
»Gud bättre», tillade han med en suck, »min käre herre
har fått sorgliga tidender i dag på morgonen. Hans unge
frände, herr Törd Karlsson, har blifvit bortförd fangen i natt
af fetaliebröder . . .»
»Af fetaliebröder?» upprepade riddaren, huru vet man det?»
»Kyrkoherden i Reso har kommit till staden, det har skett
i lians egen åsyn, och nu på morgonen har ban och
domkyrkosysslomannen, herr Lars Skytte, varit hos herr Karl och
berättat olyckan.»
Riddar Jost tryckte med en viss brådska, som icke
undgick den andre riddarens uppmärksamhet, dennes hand och
kastade sig upp i sadeln. Det var dock ej. tid att spörja
något vidare i detta ärende. Riddar Jost red ut genom
borgporten, och den andre riddaren följde den bugande
liofmästaren upp till marsken, såsom herr Karl fortfarande benämndes,
ehuru ban af konungen blifvit upphöjd till drots.
Där uppe i ett rum innanför stora salen, hvars inredning
tillräckligt tillkännagaf rikedomen hos dess innehafvare, gick
Karl Knutsson fram och åter, till utseendet häftigt upprörd.
Kär den tyske riddaren inträdde, skyndade han emot honom
och ledde honom fram till en bänk vid sidan af den stora
spisen, hvarpå liksom i borgstugan en väldig eld var uppgjord.
Sedan de vanliga hälsningarna voro utbytta, yttrade marsken:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
