Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
nils bosson sttj11e.
Riddaren gick med dröjande steg fram under
tempelhvalf-von. Där var så tyst, så högtidligt. Själfva ljusen brunno
med lågor, som tycktes tala om det höga och heliga. Framme
vid högaltaret föll riddaren på knä och bad med nedböjdt
hufvud, och ännu, när tolfslaget ljöd från tornet, låg han i samma
ställning.
Då reste sig ljudlöst och andelätt, men långsamt och
darrande, en grå skugga, och en graflik stämma nådde den
bedjandes öron.
»Hvem är du, son af en ond värld, som stör friden i
Guds helgedom?»
Riddaren såg upp. Framför honom stod med utsträckta
armar den grå nunneskepnaden, och under det tillbakaslagna
nunnedoket framblickade ur ett par djupa ögonhålor tvenne
skarpa, genomträngande ögon, som glimmade till vid
altarljusens sken.
»Yäl kännen I mig, syster Bengta!» svarade riddaren och
reste sig upp, »jag kommer för att säga eder ett ord med
anledning af hvad I säden mig, när vi sist träffades i klostret.»
Nunneskepnaden tog ett steg tillbaka, och en skälfning
tycktes genomfara hennes kropp.
»I taladen vid mig om guldhalsbandet och om den lycka,
som väntade mig, när det väl prydde min hals ... I säden
mig ock, att denna lycka skulle sprida sin glans öfver allt
Sveriges land och blifva som en krona på det verk, som
Engelbrekt begynt. . . . Det har sedan dess legat i mitt sinne
både natt och dag, och det har frestat mig och frestar mig
än. . . . Nu har jag kommit att säga. eder, det jag ej har"mod
att vinna detta smycke, som endast kan vinnas genom
vännesvek . . . Hafven I intet annat råd att gifva mig? Kan icke
min ära vinnas, kan icke Sveriges lycka vinnas genom andra
medel än detta?»
Det dröjde en stund, innan nunnan svarade. Hon stod
där så stel och så tunn, som om nunnedräkten omhöljt ett
skelett. Men de mörka ögonen blickade oaflåtligt och
genomträngande på riddaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
