Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falken grå.
645
att han ville spara sitt omdöme om konungen, tills han fått
Viborgs slott i händer.
Samtalet afstannade därefter för en stund. Men mellan
Nils och hans unge följeslagare fördes det desto ifrigare. Unge
Sten var vetgirig, och fråga på fråga ställdes till Nils, som
knappast fick göra annat än besvara dem och berätta.
Lifligast följde gossen med den underbara sagan om Engelbrekt
och hans bragder, huru ban kom, okänd och missaktad, från
sitt undangömda hem på Kopparberget, huru han uppträdde
i rådet, huru han tog borgar och slott och huru ban slutade
med att hålla hela riket i sin hand. Tårarna stodo litet
emellan gossen i ögonen, så lifslefvande ställdes frihetshjälten
fram för honom, och så tydligt såg ban honom, och när han
till sist hörde berättelsen om hjältens grymma död, kunde han
knappt hejda den ström af tårar, som däraf framkallades.
»Den arge skrymtaren», ropade han och knöt sin lilla
hand, »jag skall en gån g, när jag något förmår, tukta dessa
herrar af Natt-och-Dagsläkten.»
»När den tiden kommer, Sten», log Nils, »så lär väl den
ene redan hvila den eviga hvilan, jag menar lagmannen, herr
Bengt Stensson i Nerike, och den andre, hans son, har bittert
ångrat sitt dåd. Jag såg honom själf en gång vid Engelbrekts
graf i Örebro kyrka gissla sin nakna rygg blodig och hörde
honom tala ord af den djupaste smärta öfver hvad han gjort!»
»Och sedan, sedan?» sporde Sten otåligt, »har han visat,
att hans ånger var verklig? Det har jag hört, att han stått
marsken emot.»
»Det har han väl, ban liksom alla mina fränder, Gud
bättre, äfven min fader . . .»
»Men det säger jag, att I hafven upprättat hvad edra
fäder brutit!» inföll ifrigt gossen och såg Nils vänligt i ögonen.
»Gud gifve, jag kunde fylla min plikt!» blef Nils
Bossons svar, ocli den varma tonen, det innerliga allvaret i hans
blick gjorde ett godt intryck på gossen.
Han satt en stund med nedsänkt hufvud, utan att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
