Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falken grå. 51
blick var, livarmed bon följde honom, när hon visste sig
obemärkt, förnämligast af honom själf! Han visste icke, huru
blyg, huru känslig den första, rena kärleken är, huru
ungmöns hjärta spritter till och slår ut sina vingar till flykt,
huru det liksom vill fly sig själft, men dock ständigt vänder
åter för att skåda, drömma och njuta och så fly bort igen.
Nils blef förstämd. Brita undvek honom synbarligen,
hon tycktes njuta af att visa, huru likgiltig han var henne,
och alltid var det Ove Lauritsson, som därvid, efter som Nils
tyckte, fick mottaga hennes gladaste leenden, alltid var han
den, med hvilken hon helst svängde om i dansen eller leken.
Och när lion talade med honom, var hon så otvungen, och
när ban berättade något, så log barnet i hennes blick
innerligare än mot någon annan. Så tyckte Nils, och en hemsk
kyla lägrade sig i hans hjärta, ban drog sig tillbaka, ban
gick helst ensam på jakt i skogen.
Så hade ban ock gjort denna dag, men hade därvid mött
jungfru Brita och herr Ove, hvilka ridit vida i skogen och
just ämnade sätta öfver en liten bäck, som forsande ocli djup
flöt fram mellan sina branta klippbräddar. Nils, som kände
trakten bättre, upplyste dem om, hvilken väg de skulle taga,
och han hade därvid fått en blick af Brita, som påmint
honom om fordom. Den försvann väl blixtsnabbt, men den hade
dock hos honom kallat tillbaka det hopp, som höll på att dö,
på samma gång som han begrof sin kärlek i sitt hjärtas
doldaste djup. Och han hade med de öfriga infunnit sig i
ro-sendelund. Han hade deltagit i dansen, han hade dansat med
Brita själf, men ban märkte så tydligt, att hvad han sett
eller trodde sig hafva sett på förmiddagen i skogen, var blott
en villa och ban drog sig tillbaka ur dansen.
Då kom jungfru Iliana till honom och tvang honom dels
med skämt, dels med mildt allvar att åter tråda en dans, fast
med henne. Det var den dansen, som gick, sedan de äldre
herrarne satt sig ned under lönnen. Men herr Ove dansade
med jungfru Brita. När dansen var slut, stannade Nils vid
Ilianas sida. Hon var så vänlig och blid, och mellan honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
