Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är förbi.
669
sig där. Han kände sig liksom friare, starkare. Nu bodde
hans lycka där, och endast där, hvarest hvarje man hade att
söka henne, hos Gud och helgonen och hos sitt goda svärd.
Han gick med fasta steg efter marsken ned på gården.
Denne hade verkligen skickat ett par raska svenner att
följa falken, men han hade tillika gått så långt i sin ifver,
att han börjat anställa undersökning, huru falken kommit lös,
och huru ban kommit in i tornrummet, och lagmannen var
honom därvid behjälplig. Gårdsfolket var församladt framför
de båda herrarne, och Sten stod ett stycke på sidan, men
ingen gaf akt på honom.
Den ene efter den andre af tjänarne framkallades och
förhördes. Men ingen kunde lämna någon upplysning, ej heller
beträdas med någon tvetalan eller misstänkas. På det sättet
hade alla stått till rätta då falkenären, som blifvit bortsänd
med de båda svennerna att utspeja falkens flykt, kom
tillbaka, emedan ban i ifvern att förfölja fågeln fallit utför en
brant klippa och illa skadat sig. Han blef nu framkallad
och i sin ordning förhörd.
Han visste lika litet som någon af de andra, men ban
berättade något om småsvennen Sten, som besökt honom i
falk-gården och som lät ganska betänkligt för denne.
»Sten!» ropade marsken med sträng röst.
Sten såg rädd ut och darrade i alla sina lemmar, ju
närmare han kom sin blifvande herre.
»Har du varit i falkgården?»
»Ja!» svarade Sten.
»Har du fått falken i händer?»
Sten såg på falkenären, liksom om ban velat, att denne
skulle upplysa förhållandet. Och denne, som var en
botten-god man, skyndade att hjälpa den stackars gossen.
»Nej, nej, stränge herre», sade han. »Han fick ej falken
grå i händer . . . Han lämnade falkgården före mig, det var
just som herrar och jungfrur lämnade dansen i rosendelund.»
Marsken besinnade sig en stund och såg därunder skarpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
