Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är förbi.
373
gonen bättre besked, huru härmed tillgått, så vill jag då
bestämma hans straff.»
Herr Karl var mycket vred, vredare än någon påminte
sig hafva sett honom på mången god dag. Hans öga
blixtrade och hans kind ömsom bleknade, ömsom rodnade. Dock
tyckte man, att han väl såg till sina män, som så allvarsamt
beifrade en förlust för en af dem. Sådan herre var god att
tjäna, menade några, medan andra, slugare hufvud tyckte sig
märka, att han behandlade saken väl mycket som sin egen.
Men alla voro ense därom, att det hårdaste straff väntade den
stackars falkenären.
Denne var kanske mest själf öfvertygad därom. Men
dessutom fanns ännu ett skäl, som gjorde redan det, att
nödgas tillbringa en natt i tornet, för honom till ett svårt, ja
olidligt straff.
»Nådige herre», sade han och såg så bedjande på marsken,
medan tårarna stodo honom i ögonen, »jag har en sjuk
brorson . . . han är illa sjuk . . . han sade till mig, när jag gick ut
på morgonen att sköta min gärning, ’farväl’, sade han,
’kanske är det slut med mig, när du kommer tillbaka till
kvällen’ . . . det sade han . . . och han är mig kär, som min egen
son .... låten mig slippa tornet, stränge, nådige herre!»
»Nej!» sade marsken.
»Låten mig blott gå hem på en stund . . . jag vill sedan
komma tillbaka», bad den gamle.
Men marsken vinkade med handen och vände sig om för
att gå.
Under tiden hade Sten, som genast efter, sedan han
genom sitt nej blifvit fri från all vidare tilltalan, med
spänstiga men dröjande steg något litet aflägsnat sig från stället,
där undersökningen pågick, återvändt. Han sökte Nils
Bosson med blicken, och då han märkte, huru denne äfven såg
på honom, slog ban hastigt ned sina ögon. När han så hörde
det öde, som drabbade falkenären, såg den vredgade blicken hos
marsken ocli hörde den gamle tjänarens bön, — då blixtrade hans
öga, och han gick med raska steg fram till sin blifvande herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
