Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
nils bosson sttj11e.
Plötsligt kom en vindstöt med ett förfärligt dån och
ryckte bort brädtaket. Marsken alldeles omhvärfdes af grus
och dam och såg sig omkring, som om han nu först
varseblifva orkanen. Något därefter hörde han tunga steg i
torntrappan. Det var byggmästaren, som kom för att se till,
huru mycken skada tornet lidit och huru hon skulle kunna
botas. Han stannade förvånad, när ban fick se slottsherren.
Uti dammolnet, som den nu fritt kringsvepande vinden
jagat upp, flög en tofs af fjädrar, som fastnade i Karls päls.
Han ville med armen borsta dem bort, då hans blick närmare
fästes vid dem, och ban fick brådt att fatta dem med handen.
Han stod och betraktade dem, då byggmästaren kom.
»Hafva murarsvennerna haft sin sofplats här?» sporde
Karl, utan att fästa sig vid, hvad byggmästaren hade att säga.
»Nej», svarade denne, »det hafva de icke!»
»Men dessa fjädrar . . . hvadan äro de då komna?»
»Dessa fjädrar!» eftersade byggmästaren och sågen stund
på dem, tills minnet hann klarna, då han med ett leende
fortsatte: »dessa fjädrar hittade vi, när vi började mura på
tornet här i höstas ... De hafva tillhört en falk, som kommit
in här genom den gamla torngluggen där och fastnat, så att
han ej kunnat komma lös.»
Byggmästaren pekade, under det han talade, på stället,
där den gamla torngluggen suttit. Han var nu igenmurad
och befann sig blott ett skift under den stora muröppning,
som man, när arbetet upphörde på hösten, nödgats lämna
ofullbordad.
»Se», sade byggmästaren, »där var en bred remna i muren,
där jag kunde få in bela handen, och där funno vi fjädrarna
och bela benskrofvet af en falk.»
»En falk!» skrek marsken till och fattade mannen så
häftigt i armen, att denne trodde sig hafva sagt något
lifs-farligt.
»Ja, nådige herre», försäkrade han, »det var en falk, så
visst som jag själf passade in stenen i torngluggen. Fjädrarna
hafva jämte den öfriga spillningen efter murslefvarna legat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
