Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
NILS BOSSON STUBE.
kraftåtgärd för att med ens afslita möjligheten för sig att
slå in på den väg, hvilken han ville undvika.
Sten Sture tryckte stillatigande hans hand och såg honom
med förvåning i sporrstreck ila norr ut framåt uppsalavägen.
Stor blef glädjen på Penningeby, när riddaren kom hem.
Den gamle gårdsfogden fick med ens så mycket att beställa
och knuffades mellan svennerna, medan slottsfrun, den unga,
sköna fru Brita, ilade utför trapporna att helsa sin herre och
man välkommen. Det bleka svårmodet flög bort för en stund
från riddarens panna, när han såg och förnam den friska,
soliga glädje och frid, som här strömmade emot honom. Han
fattade sin makas arm och gick leende uppför slottstrappan.
I salen kommo barnen honom till mötes och äfven fru
Iliana och hennes syster, unga Ingeborg, hvilka ännu voro
kvar på Penningeby.
»Har du icke den gröne med dig?» sporde Svante, och
Moritz fattade faderns hand, spörjande detsamma med blicken.
»Nej, barn, han har rest låDgt bort.»
»Då har han gått sin pilgrimsfärd, för det sade han, när
han var här sist, att han snart skulle göra!»
»Ja, ja, han har dragit på pilgrimsfärd.»
»Till den heliga grafven . . . var det icke så?» sporde
Svante, »för dit vill jag rida en gång, att jag må bli så
dugande en riddare, som du är, fader!»
Nils tog gossen på sin arm och klappade det lockiga
hufvudet samt kysste honom på pannan.
»Än du då, Moritz?» sporde han sin äldste son.
»Jag håller mig väl hemmavid och gläder mig åt bror
Svantes idrotter!» svarade den blide sonen, som hade moderns
vackra anletsdrag, fast så milda och mjuka, som om naturen
hade ämnat honom äfven hennes kön.
Fadern tog äfven denne son på armen och kysste honom,
och fru Brita såg så hjärteglad därpå, ty hon fruktade alltid,
att hennes förstfödde för sitt veka lynne skulle förlora faderns
kärlek. Men Nils fattade sin husfrus hand och förde henne
fram i salen, och där slöt han henne intill sig med en blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
