Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
NIIJ3 BOSSON STUBB.
Emellertid dröjde det, innan det blef något allvar af med
konungens återkallande. Det är ju också naturligt, att
ärkebiskopens vänner, de gamla unionsvännerna, som just nu
genom ärkebiskopen återfördes till fosterlandets sak, så till vida
åtminstone, som att de nu mera stredo emot unionskonungen,
— att de skulle uppbjuda alla sina krafter för att motverka
återkomsten af en man, hvilken var ärkebiskopens fiende i
högre grad än konung Kristian. Till en början, så länge
biskop Kettil och äfven de förnämste af de andre herrarne
omkring honom drogo genom landskapen att skaffa
förstärkningar till hufvudhären framför Stockholm, och äfven sedan,
medan man ännu var som bäst upptagen af striden i och
omkring Mälaren, gaf sig allmogen någorlunda till freds. Men
sedan konung Kristian nödgats lämna Stockholm, förnyades
med förökad styrka ropen om konung Karls, den svenske
konungens, återkallande.
Nu råkade ärkebiskopens vänner i en svår ställning.
Men biskop Kettil gjorde slag i saken. I juli månad
uppsattes tvenne bref, det ena från allmogen, det andra från
herrarne, och en pålitlig budbärare sändes till Danzig att
öfverlämna dem konung Karl i händer.
Som belägringen hufvudsakligen bestod i att hålla staden
inspärrad, och konung Kristian hade många anhängare här
och där i landet, synnerligast i Västergötland, drog biskop
Kettil dit ner, och äfven många af de andra herrarne lämnade
hären. I bondelägren gick man med spänd väntan att höra
konungens svar och få emottaga honom, ty ingen tviflade på,
att han ju skulle komma. I staden, där, såsom alltid var
fallet, de motsatta känslorna lefde hvarandra närmare, kunde
man tydligare se yttringarna af skiftande fruktan och hopp.
På slottet däremot fanns uteslutande motsatsen till de
önskningar, som rådde inom bondelägren. Och på alla tre ställena
riktades dagligen, sedan den tid var inne, då konung Karl
kunde hafva hunnit fullborda sin öfversegling, spanande blickar
utåt sjön. På slottet hoppades man att få se de danska
fartygen med förstärkningshären sticka fram i skären, på mal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
