Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faran utvecklar sig.
75
tanken hyser äfven herr Klas Rönnow, och därför vill det
bli en lätt sak för biskop Kettil att med honom göra upp
saken på det sätt, som han själf och I och jag och alla eder
broders vänner önska ... Nu torden I förstå mig, eller huru,
herr David?»
»Han skall skaffa min broder friheten åter?»
»Ja väl, han och konung Kristian själf. Ärkebiskop Jöns
är konung Karls farligaste fiende, men hans farligaste fiende
bör vara konung Kristians vän, och därför bör konung Kristian
utan någon åtgärd från konung Karls sida frigifva sin fånge.
Detta skall marsken visa honom. Det är redan marskens
åsikt, men han bör bindas genom aftal med någon af dem,
som makten hafva, och med hvem hellre än med
ärkebiskopens egen frände, biskop Kettil, han, som i själfva verket
icke lämnat sin kyrka och dragit svärdet i någon annan
afsikt än ärkebiskopens befrielse ... Hvad sägen I nu, riddar
David?»
Denne satte båda händerna i sidorna och tog ett djupt
andetag. Hans undran hade tydligen redan öfvergått till
beundran, och det till den grad, att han saknade ord för
densamma.
»Yi hafva sålunda vunnit, om vi i en hast öfverräkna
vår ställning», fortsatte kaniken med ett elakt leende, »till
det första det, att konung Karl står åter igen alldeles
ensam ... Det hänger uppå, huru det kan vara med herr Erik
Axelsson i Finland, det slår mig för hufvudet, att något
sådant är i görningen, som att draga både denne och hans
broder, herr Ivar, öfver på konung Karls sida, men det finnes
äfven där något, som motsäger ett sådant föreningsarbete ...»
Hostan afbröt åter den nu med mycken ifver talande
kaniken, och när den lämnade honom, sporde David:
»Motvikten, kanik, motvikten?»
»Ja, motvikten ligger hos dessa Axelssöner själfva.»
Det begrep nu icke herr David, men kaniken bemödade
sig af samma skäl, som redan blifvit omnämnda, att göra det
begripligt för honom, ehuru han därvid icke kunde under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
