- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
73

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

faran utvecklar sig.

73

månde behöfva mot en annan fiende. Men därför ligger det
ock uti eder och eder broders fördel att stäfja denna uppåt
växande makt i tid ... Jag menar, att det icke kunde skada,
om man rätt kunde öfvertyga konung Kristian, huru
nödvändigt det är för honom att åtminstone efter herr Olofs död
taga ifrån dem Gotland ... detta borde ock läggas biskop
Kettil före.»

»Hvad viljen I så med biskopen, I själf kunnen icke träffa
honom, förrän han kommer hit till staden, och då kunde det
vara för sent .., hvad sägen I, om jag själf rider honom till
mötes?»

»Förträffligt, herr David ... det rådet vill jag prisa! ...
Ja, riden I biskopen till mötes och sägen honom, hvad jag
nu sagt eder, och när han så kommer hit, tänker jag, att
han skall vara lika angelägen, som jag är, om ett
sammanträffande oss emellan, innan som han går att träffa konungen.»

»Det menar jag ock!»

Kaniken lämnade därpå riddaren, och denne lät genast
några svenner sitta upp. Inom mindre än en timme såg
män honom rida ut genom norrport fram på vägen förbi Klara
kloster.

Men dagens timmar skredo, och såsom aftaladt var,
undertecknades dagtingningsbrefven, och de danske herrarne
rustade sig att draga sina färde. Fartyget, som skulle föra
dem genom skären ut till en lübeckare, hvilken åter skulle
taga dem med sig till Köpenhamn, låg färdigt nere vid
skeppsbron, och det fattades blott, att herrarne skulle komma, så
ville skepparen lyfta ankar, ty vinden var god för en seglats
ut genom skären. Men skepparen fick vänta.

Det var egentligen herr Filip Axelsson, som vållade
dröjsmålet. Herr Klas Rönnow, den danske marsken, var
mäkta förgrymmad däröfver, men herr Filip hade haft bud
hos konung Karl och begärt ett möte med honom, och han
ville invänta detta bud, innan han bröt upp. Det låg något
hemlighetsfullt i riddarens beteende, som väckte den sluge
marskens misstankar, ehuru han icke låddes om något. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free