- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
85

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"det är midnatt!"

85

höra så fel, men äfven nu bedrog han sig. Och så gick han
upp och ner, och tankarne foro så vida.

Då ljödo genom natten de döfva ljuden från klockorna i
S:t Lafrinza, hvilka förkunnade midnatt.

»Det är midnatt!» suckade biskopen och stannade samt
såg ut genom fönstret i den kolmörka natten.

Det var liksom ett ögonblicks uppehåll i stormen, och
nu hördes tydligt hofslag af hästar, som nalkades.

Biskopen spratt till, där han stod, och hela hans väsen
tycktes tränga sig tillsammans i hans syn- och hörselnerver.

Han hörde ett rop och bultningar på porten, och han
drog sig hastigt in i rummet.

Med ens uppstod hos honom den tanken, att det kunde
vara konungens folk, och minnet af hvad som händt hans
farfader på Räfvelsta sprang fram för honom och kom blodet
för ett ögonblick att stelna i hans ådror.

Men bultningen fortfor, och med den återvände biskopens
naturliga mod. Han skyndade in i närmaste rum, där hans
småsvenner lågo och sofvo, och väckte den ene samt tillsade
honom skynda ner och höra, hvem den främmande var.

Småsvennen fick hastigt kläderna på sig och skyndade
yrvaken utför trapporna, men biskopens hofmästare hade
varit påpassligare, än biskopen kunnat föreställa sig. Svennen
mötte i trappan hofmästaren, som satte en tänd fackla i hans
hand och lät honom så gå trapporna uppför, under det han
själf med alla uttryck af den djupaste vördnad ledsagade en
mörkt klädd man, åtföljd af några herrar, upp till stora salen.

Här kom biskop Kettil de inträdande till mötes.

»Hillemo, hofmästare!» sade han och sökte förgäfves vid
den osäkra belysningen från facklan urskilja, hvilka de
främmande voro. »Hillemo, hvilka gäster fören I upp till oss
vid midnattstid?»

Men den mörkklädde mannen tog af sig hatten och kastade
den mörka hufvan tillbaka, och för den förvånade biskopen
afslöjade sig de mörka, kalla, känslolösa dragen af Sveriges
ärkebiskop, Jöns Bengtsson Oxenstjerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free