- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
87

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"det är midnatt!"

87

bordet. Han skyndade genast fram och lyssnade med
uppmärksamhet till sin herres befallning, hvarpå han lämnade
salen.

»Nu, min ädle frände», sade därpå ärkebiskopen, som
tycktes blifva litet mer meddelsam, ju mera yttre ljus och
värme spred sig i salen, »nu vilja vi först börja verket till
gagns och leka samma julelek som för sju år sedan med
konung Karl... Han skall nog blifva påmind om
Räfvelsta-leken, där min morfader och eder farfader måste falla till fota
för hans jäsande ärelystnad.»

Biskop Kettil var ingen vän af konung Karl och var
nu särskildt högt uppretad mot honom med anledning af hans
försumlighet rörande den fångne ärkebiskopen, men när denne
stod fri och färdig framför honom med sitt kalla, stela och
gåtlika väsen, var det, som om han med ens hade glömt sin
vrede mot konungen och den fruktan, han burit så för sig
själf som ärkebiskopen. Dessutom kände han bättre eller
trodde sig åtminstone känna bättre, än den nyss återkomne,
stämningen i landet och ville därför i tid fästa ärkebiskopens
uppmärksamhet därpå.

»Jag tänker, att vi dock i viss mån böra skilja
mellan konung Karl för sju år sedan och konung Karl nu!»
sade han.

>Och hvarutinnan?» ljöd ärkebiskopens korta svar.

»Han står nu med Sveriges allmoge bakom sig.»

Biskopen omtalade tillika, huru det gått till, att konungen
återkallats till sitt rike; att det kom ett anskri bland folket,
att riket var af ålder ett konungarike och intet
höfvitsmans-döme, och att biskopen icke fått en man med sig utom sina
egna och fränders och vänners svenner, om icke detta skri
blifvit tillfredsställdt.

Ärkebiskopen log därtill sitt kalla leende.

»Huru han ock står, biskop Kettil», sade han, »så faller
han!»

»Någon måste dock vara konung i Sveriges land!»

»Konung eller icke, så måste någon styra riket!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free