Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
nils bosson stube.
skal, det är den gemensamma kronan öfver de många kraftiga
ekarne, om hvilka jag talat; men kunnen I väl se, huru hon
börjat gulna och fälla sina gröna blad, allt för tvångets skull.
Kronan är nu mera blott ett tomt skal, det faller...
järnbandet brister, och de särskilda stammarne stå fria och
själfständiga, en hvar är en man för sig!»
De båda biskoparna hade slagit sig ned i tvenne
framför spiselden framsatta stolar, och de öfrige hade med
hof-mästaren aflägsnat sig till sina rum. Men nu slogos dörrarna
upp, och biskopliga svenner inburo i glänsande silfverkärl
förfriskningar, hvilka de framsatte på det stora bordet.
När de åter aflägsnat sig och allt blifvit tyst igen, lutade
ärkebiskopen sig fram och lade sin hand på sin frändes knä
samt yttrade i en halfhviskande ton:
»Tanken I nu rätt på hvad jag sagt eder, frände, och
skåden I med oförvillad blick öfver hela taflan, så att I
kunnen jämföra nu det ena med det andra, skolen I finna,
att hvad jag målat innehåller ingenting nytt, annat än det,
som tiden själf gjort nytt, och det måste vi taga sådant det
är. . .»
»Men tänken uppå, hvad jag sade eder nyss om folkets
skrik efter en konung, ett konungadöme!»
»Bah ... korpen skriker alltid, när kämpen fallit och
blodet ryker varmt från fältet... Här finnas de, som visat
folket den fallne konungen, och därför skriker det...»
»Men folket har andra män i spetsen för sig än
konungen!»
»Ja väl, det finnes mången Nils Sture... idel svärmare,
biskop! ... De äro ej värda mer än de dammiga, malätna
tågen, hvilka hålla tronhimmelen uppe, och när de brustit,
faller hela den kungliga ståten, om ingen finnes, som binder
med nya tåg i de gamlas ställe!»
Nu kommo ärkebiskopens följesmän in i salen jämte
hof-mästaren med sin staf. Denne ställde sig vid skänk- eller
kredensbordet att tillse, det svennerna gjorde sin skyldighet,
och att intet fattades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
