Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> en syn.
99
»Den som kan förgäta sig själf och sitt för Sveriges skull,
han är Sveriges man!»
Herr Eriks spörsmål var på det hela taget icke lätt att
besvara, men svaret, sådant det blef, innehöll i sin ordning
en udd, som eggade herr Erik till vidare utläggning af sitt
ärende, på samma gång som det innehöll en lära, hvilken
han icke kunde fatta. Han var i alla afseenden en man af
sin tid med helt och hållet egennyttiga planer och därtill
kallblodig nog att icke låta en sådan skymf föra sig längre,
än att han hade sitt hufvudmål i sikte. Han förleddes icke af
skymfen, men han begagnade sig af den som medel, och i detta
fall som en anledning att öppet uppträda mot konung Karl.
Att han därför icke ville förena sig med ärkebiskopen,
var ganska klart för en hvar, som hade i minne den senares
beteende vid konung Karls förra afsättning, då äfvenledes herr
Erik var en af hufvudmännen och såsom riksföreståndare
afgick till Finland, medan ärkebiskopen här hemma ställde om
konung Kristians inkallande och val till konung. Men om
han sålunda icke ville bidraga till ärkebiskopens
förhärligande, och den af konungen mot hans broder tillfogade
skymfen endast var ett svepskäl, hvad var hans verkliga syfte?
Nils Sture hade haft tillräcklig tid att med sig själf
öf-verväga de särskilda personerna och deras förhållande till
hvad som för honom gällde allt, och däribland hade
naturligtvis Axelssönerna blifvit föremål för en noggrann
undersökning. Men något tillfredsställande svar på detta spörsmål
hade ban icke kunnat gifva.
Herr Erik å sin sida, som visserligen varit bland dem,
hvilka föraktat Nils Sture, emedan de icke kunde fatta
storheten af hans själfuppoffring, men som nu förändrat tankar
om honom och lärt sig att i honom se en man, hvars
tillgifvenhet var af det högsta värde, — herr Erik sökte på allt
sätt kringgå sådana för hans enskilda syfte oviktiga punkter,
men högg så mycket lifligare in, där han såg en möjlighet
att kunna utforska sin värds verkliga tänkesätt i afseende på
konungen och ärkebiskopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
