- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
110

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

nils bosson sture.

"VIII.

Törnen.

Som kaniken försvann, kom Hollinger framskyndande
till sin herre, men knappast hade han stannat vid dennes
sida, förr än hans ögon fästes med uttrycket af den skarpaste
uppmärksamhet på en lång, i mörkgrönt klädd sven, som
med afmätta steg gick utefter ena husraden i riktning mot
öster. Han bar Tottarnes sköldemärke utsydt på ena
fram-stycket af sin tröja, och hans ansikte var sådant att, om man
en gång sett det, man icke gärna kunde glömma det. Dragen
voro så orörliga, och de buskiga ögonbrynen bortskymde äfven
själfva blicken, så att icke heller den upplifvade anletet, ehuru,
när man såg honom från sidan, såsom fallet nu var med Nils
och Hollinger, man tydligt kunde se, huru ögonen lifligt
spelade till höger och vänster.

Nils kände mannen, men han letade förgäfves i sitt
minne, hvarest han sist såg honom. Men Brodde, som i
detsamma anlände och fick syn på honom, påminde sig genast,
hvarest både han och hans herre sett honom.

»Det är Gumme!» sade han, »den gamle svennen, som
gick med bud mellan herr Olof Axelsson på Yisborg och hans
dotter fru Brita på Hammarstad... I skolen se, att det är
ute med herr Olof! Men hvart styr han kosan?»

»Ja . . . det är Gumme!» utropade äfven Hollinger, men
med en stämma så lidelsefull, att både Nils och Brodde sågo
forskande på honom.

»Känner du honom ock, Hollinger?» sporde Nils.

»Om jag känner honom, herr Nils... .ja, jag känner
honom så väl, att han går aldrig ur mitt minne!»

Nils ville just fråga vidare om mannen och hvad
Hollinger visste om honom och huru han lärt känna honom, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free