Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
nils BOSSON stube.
Nils beslöt att följa fru Brita. Så ville han ock se den
sorgsne konungen ännu en gång, om det lät sig göra. Att
komma till tals med honom, det fann han vara omöjligt, så
omgifven af vaksamma ögon, som både konungen och
tvifvelsutan äfven han själf var, att döma af den svarte kaniken,
som tydligen länge gifvit akt på honom och helt visst äfven
hört de ord, hvilka växlades mellan honom och Sten Sture.
Lyckan gynnade Nils, så att han genom en af
tvärgränderna hann före fru Brita ned till Skeppsbron. Här låg
det fartyg, som skulle taga konungen och konungadottern
om bord, tätt intill skeppsbron, så att landgången gick
därifrån upp till skeppets reling. En mängd folk hade samlat
sig hit, och detta hindrade fru Brita, så att Nils kunde
komma om bord på ett fartyg, som med sin akterspegel låg
tätt intill herr Erik Axelssons och lämnade det yppersta
tillfälle i världen att se och höra hvad som tilldrog sig på det
förras däck.
Knappast hade han här intagit en bekväm plats mellan en
hög af segelduk och en rundel armtjock kabel, så fick han se,
hvar fru Brita kom gående, om möjligt ännu mera röd än
nyss. När hon kom ned till fartyget, talade hon vid en sven,
som genast skyndade upp för relingen, hvarpå efter några
ögonblick herr Erik Axelsson visade sig och med sin vanliga
höfviska förbindlighet kom sin brorsdotter till mötes på
landgången samt förde henne om bord.
»Hafven I hört det, farbroder?» sporde hon, så fort hon
kommit akter ut och sålunda befann sig ensam med herr
Erik.
»Ja!» svarade denne. »Den gamle svennen har just nu
berättat mig det... Och månde nu lyckan stå oss bi, att
icke Gotland seglar Axelssönerna ur händerna ... jag väntar
med otålighet bud från min broder, herr Ivar, så fort jag
kommer öfver till Åbo.»
De gingo nu närmare midskepps, så att Nils icke kunde
höra mera, och i detsamma kom Erik, svennen, upp på
fartyget och fram till honom. Han berättade, att nu var ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
