- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
162

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

nils bosson stube.

gamla anteckningarna rörande det halsband, om hvilket de
talat föregående kväll. Nils hade så småningom förgätit
dessa, tills Brita genom talet om lyckohalsbandet framkallade
minnet däraf. Nu fattade han sin hustrus hand och förde
henne med sig till lönkammaren.

»Yi skola läsa dem tillsammans just nu», sade han, rdet
kunde hända, att de i annat fall blefve olästa!»

Pappersbunten låg kvar på hyllan. Nils nedtog den,
upplöste skinnremsan, hvarmed den var ombunden, och
framlade de gulnade papperen på bordet. Anteckningarna voro
nedskrifna dag för dag i likhet med hvad som brukades inom
klostren med afseende på de stora tilldragelserna. Den fromme
munken, som nedskrifvit dessa, hade tagit en enskild man
och en enskild tilldragelse till föremål för sina, det var hela
skillnaden.

De började med hösten 1393. Eör den 29 september det
året stod skrifvet, att drottning Margareta Yaldemarsdotter
och konung Erik höllo sitt högtidliga intåg i Stockholm.

Den 1 oktober ankom till klostret den gode brodern
Laurentius från Danzig och fick med gårdjäknens tillstånd
vistas bland bröderna.

För de närmast följande dagarne stodo angifna åtskilliga
obetydligheter, ehuru de tydligen för den fromme antecknaren
varit af värde.

Den 8 oktober hade den främmande bedt antecknaren
vara sig behjälplig för att afstyra ett förfärligt brott. Men
den yttersta försiktighet fordrades, och därför skulle lian
aflägga en dyr ed att göra såsom främlingen sade och icke
annorlunda. Munken ville det dock icke, emedan han icke
så fullt kände främlingen, fast han vunnit mycket behag i
samvaron med honom. Då hade främlingen framtagit en ring
ocli sport, om munken kände den och dess forne ägare. Det
gjorde han. Det var Fjalar Ormssons .ring, munken hade till
och med varit med, när den för honom käre Fjalar fick ringen
af sin moder. Han hade nämligen vistats i den gamle riddar
Orms hus såsom lärare för hans barn, något som äfven den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free