Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskopens bud.
165.
stenarne, och rundt omkring hängde åtskilliga
klädespersedlar, hvilka undandolde både skrinet och kedjan. Ett
ögonblick förtviflade den gode brodern Laurentius, men hastigt
ryckte han upp ett medfördt kort svärd och lyckades med
detsamma bända upp skrinet.
Det skedde samma dag, som riddar Sven försonade sig
med drottningen. „
»Märkeligt är det», sade Nils och sköt papperen ifrån
sig, »men sedan min morfader nu återfick halsbandet, följde
honom lyckan lika stadigt, som hon förut varit svekfull.
Och jag kan icke för mig själf neka, att icke min egen stig
var ljusare, så länge jag bar detta halsband...»
Fru Brita satt tyst, och hennes blick utvisade, att hon
var försjunken i tankar.
»Dock vill jag icke ångra det beslut, som jag en gång
fattade, att göra mig af med detta trolltyg; ty så är det, den
.sanne riddaren förtröstar endast på Gud och på sitt goda
svärd. . . Och», tillade han, i det han sträckte ut handen och
fattade sin hustrus, »jag ägde dock icke detta lyckohalsband,
när jag vann min högsta lycka här i lifvet, när jag vann
dig, Brita.»
Brita såg upp, och det låg en tår i hennes sköna öga.
»Men nu, när du står färdig att draga svärdet för
Sveriges rike, Nils ... nu förmår icke Brita mycket, men kanske
att halsbandet varit godt att hafva!»
»Än dina böner, hustru?»
»Du har rätt, Nils!» yttrade Brita med värme, och Nils
slöt henne till sitt hjärta.
Så gick en stund, hvarpå med den naturliga lätthet, som
somliga lynnen besitta att kunna öfvergå från det ena till
det andra, från allvar till hvardagslifvets enkla frågor, Brita
yttrade:
»Jag kan dock icke utplåna ur mitt sinne min grå falk,
och att han skulle draga bort med det kostbara balsbandet.
Emedan han icke kommit tillbaka, måste det hafva blifvit
hans sista färd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
