Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskopens bud.
167.
Bengtssons befallning, det I oförtöfvadt skolen infinna eder
hos honom i Stockholm!»
Bestörtning afmålade sig på fruntimrens anleten. De
visste väl, hvad en sådan befallning kunde hafva att betyda.
Men tillika upptändes de af harm öfver det förolämpande i
sättet, hvarpå den mäktige ärkebiskopen lät meddela sin
befallning. Nils själf insåg tydligt, ej blott att denna
befallning innebar bekräftelsen på den ringaktning, som han visste,
att ärkebiskopen hyste för honom, utan äfven att denne
ansåg sakerna hafva kommit till den punkt, där det blef
nödvändigt för honom att äfven undanrödja obetydligheter.
Ärkebiskopens befallning dref sakerna till sin spets.
Antingen skulle Nils efterkomma befallningen, och då förestode
honom utan tvifvel rättegång, fängelse och död: eller också
skulle han icke efterkomma densamma, och då blefve han lika
säkert förklarad fågelfri. I det förra fallet var det
naturligtvis ute med allt hvad ban hoppades kunna verka för
Sveriges riko, i det senare försvårades detta arbete i högsta
grad. Godt hade varit, om han nu haft allmogen samlad.
Då hade han kunnat komma till mötes med ärkebiskopen
tillräckligt manstark för att icke behöfva frukta honom. Men
en medelväg fanns, som Nils icke dröjde att begagna sig af.
Det var att söka draga lit på tiden för mötet med
ärkebiskopen.
Därpå svarade han:
»Hälsa din herre och säg, att jag skall infinna mig hos
honom!»
Men svennen svarade med en trotsig dragning på
munnen, såsom fallet ofta är, att den mäktige mannens tjänare
anser sig icke behöfva böja sitt hufvud mer, än som anstår
hans herre, när han framför dennes, icke bud, utan
befallning till en, som är underordnad, och därtill en, som han
hört omtalas i sin herres omgifning såsom en i alla
afseenden obetydlig och ofarlig man.
»Den hälsningen skall jag icke framföra, utan I själf,
herr Nils!» sade han, och då Nils såg på honom med en blick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
