Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄ’ RASEBORG.
179
»Så kom du dock till slut, Nils, till din frände, den
gamle kungen!» utropade han och öppnade sina armar mot
Nils.
Denne störtade fram, och tårarne brusto honom därvid
ur ögonen.
»Gud unne dig allt det goda, du förtjänar, Nils!» sade
slutligen konungen, i det han drog denne med sig till den
väggfasta bänken.
Nils hälsade höfviskt på konungadottern, hvilken
rodnade som en ros inför den ståtlige riddaren, från hvars gård
hon blifvit bortröfvad på ett sätt, som väl kunde gifva onda
tungor ämne till utläggning.
Men riddaren var synbarligen upptagen af helt andra
tankar.
iGifve Gud, konung Karl», sade han, »att jag kunnat
sammanträffa med eder, såsom det var min vilja, så hade
måhända mycket af det, som timat, varit eder besparadt ...
Men ännu är icke timglaset utrunnet, ännu kan mycket ske,
som de icke tänka, hvilka nu hafva makten ...»
Den fasta och bestämda ton, i hvilken riddaren utsade
dessa ord, kom konungen förundrad att blicka upp.
»Hvad är din mening, Nils?» sporde han.
»Det är min mening, konung Karl, att I ännu en gång
skolen bära krona och spira i Sveriges rike!»
Konungen log och skakade på hufvudet.
»För sent, för sent, Nils Sture ... Karl Knutsson är ej
mer den samme, som han fordom var, nu är hans kraft
bruten, nu längtar han blott till ro och frid.»
»Sägen icke så», vidblef Nils, »sägen icke så, konung ...
så som det nu står till i riket, så får det icke förblifva.
Länge, allt för länge har jag dröjt att draga svärdet, men
då det nu sker, så må dess flamma förnimmas öfver allt
Sveriges land! Och i edert namn skall det dragas, konung
Karl, I månden mig det icke förneka. Att tala med eder
härom och spörja eder till, har jag vågat lifvet, konung ...»
»Det är ej första resan, du vågat det för mig, Nils!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
