Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄ’ RASEBORG.
181
de icke på den krona, som I hafven burit och ännu skolen
bära, så mena de sig dock kunna stiga till styret i Sveriges
rike ... det är allt hvad jag kan säga, men I finnen däraf,
att de måste vara ärkebiskopens fiender, så visst som de äro
konung Kristians, och därför måste de vara edra vänner.»
»Mina vänner...!» eftersade konungen, men sakta och
med darrande stämma.
»Ja, konung Karl, jag säger det ... de måste vara edra
vänner eller blifva det, ty det mål, do hafva satt för sig, det
skola de annorledes aldrig hinna! ... Och icke heller således
skola de hinna det!»
»Huru, Nils ... hvarför skola de ej hinna det?»
»Emedan I hafven en annan vän, som är mäktigare
än de!»
»Och den vännen heter?»
»Sveriges allmoge!»
Konung Karl fick snarare en bekymmersam än glad min
i sitt anlete, när han hörde riddarens om kraft och förtröstan
vittnande tal. Den korta tid, som förflutit, sedan han för
andra gången lämnade Sverige, eller rättare, allt sedan han
lämnade Stockholm i sin bittre fiendes, ärkebiskopens, händer,
hade varit så rik på bekymmer och sorger och motgångßr
af alla slag, att det ringa, som fanns kvar af hans forna
spänstighet, hade alldeles dragit bort och försvunnit.
Skillnaden var ock stor mellan hans första och hans andra
skilsmässa från riket. Han var dock utom all fråga den rikaste
man i norden, när han drog bort till Danzig. När ban nu
lämnade Stockholm och drog till det undangömda Kaseborg,
var han, såsom han själf i en stund af vemod klagande
nedskref:
»... en ann och olycklig man.»
Och fattigdomen ...! Det var måhända den skarpa tand,
som bet af den sista tråden i Karl Knutssons själsstyrka, icke
så mycket därför, att det var hans svaga sida att anses för
rik, som icke mer därför, att medvetandet om, att han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
