Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
nils bosson stube.
seende, men man såg genast, att han hade svårt att skicka
sig i låter, som tillhörde krämarsvennens underordnade
ställning. Han hälsade med ridderlig höfviskhet på konungen.
Stolts jungfrun vågade icke se upp, sedan hon i första
ögonkastet igenkänt den mannen, som hon gifvit sin tro.
Hon visste väl, att han var af en sådan börd, att han kunde
af hennes fader bedja om hennes hand, ty det hade han sagt
henne, men det kunde ju dock hända, när allt uppdagades,
att han var, som andra fler, en djärf uppkomling, hvilken
begagnat sig af hennes oerfarenhet. Ack, hon ville hafva gifvit
sitt lif, om hon aldrig lärt denne man att känna; och likväl,
när hon såg denna fria, höga panna, dessa klara ögon, hvilka
hon såg alltjämt i sina drömmar, och när hon tänkte uppå,
huru högt han älskade henne, och huru ädel och högsinnad
han dock måste vara, som nu just i konungens olyckstid
visade, att han stod fast vid sitt ord, så drogs hon med en
sådan makt honom till möte?, att hon velat gifva allt, ja, sitt
lif för att få tillhöra honom.
Konungen åter igenkände helt snart, hvem han hade
framför sig. Men fastän han kort förut blifvit helt och hållet
omstämd i afseende på Axelssönerna, när han sporde, att herr
Ivar icke haft sin hand med i hans, dotters bortröfvande, så
slog det honom dock för hufvudet, att riddaren uppträdde för
honom i denna dräkt i stället för med axlad kappa, i sobel
och mård. Det var nu hans svaga sida, och hur det är, så
är alltid den mest utsatt för att såras.
»Hell och säll, konung Karl», började herr Ivar, »helt
litet haden I väntat ett besök af mig.»
»Jag medgifver det!» inföll konungen, men med en ton
så kall och främmande, att hans dotter skälfde till som en
flämtande dufva, hvilken icke finner sig kunna undgå hökens
mördande klo.
»Också säger jag det fritt ut, konung», fortfor riddaren,
»att i förstone var jag eder icke blid i hug.. . Men när jag
så fick att veta, huru I haden blifvit förd bakom ljuset, så
lät jag min vrede falla. . . och nu kommer jag själf att fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
