Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frieri och beräkning. 189
visade sig vid stekarehuset, att tända en fackla och komma
efter nedåt rosendelund.
De gingo, och konung Karl hade sin lust att utvisa,
huru han ämnade ordna allt för att få en vacker omgifning
kring slottet, och Nils kunde icke undertrycka ett vemodigt
leende, när han påminde sig, hvad konungen i detta afseende
uträttado, medan han satt som slottsherre på Viborg, och när
han tillika besinnade omöjligheten att under nu varande
förhållanden kunna åstadkomma ens den ringaste del af hvad
konungen gjort upp med sig själf, men han åhörde konungens
förslag med till utseendet den mest odelade uppmärksamhet.
Nu kom svennen med ett torrvedsbloss.
»Hvad är eder mening?» sporde konungen, afbrytande sin
beskrifning; ty i själfva verket var Nils hans ende åhörare,
då, såsom naturligt var, herr Ivar och stolts jungfrun utgjorde
ett par för sig, »hvad, herr Ivar, viljen I så brådt börja svedja
och sätta min plan i verket?»
»Ja!» svarade riddaren raskt, »det vill jag, konung, dock
hoppas jag, att vi snart månde få tala om
trädgårdsanläggningar på ett annat ställe, som bättre anstår eder, än här!»
Medan han så talade, antände han bollen på pilen, spände
bågen och sköt af rakt öfver sitt hufvud.
Den brinnande bollen steg med en hvinande fart högt
upp i rymden och lyste med ett rödt sken. Genom en helt
naturlig tankeförbindelse flög vid åsynen häraf bilden af
falken grå och det försvinnande halsbandet för Nils Stures minne
och han yttrade:
»Hade vi nu haft här falken grå, så hade vi knappast
behöft så mycket bråk, för att få edert ärende uträttadt.»
Men det var, som om pilen med den brinnande bollen i
samma ögonblick träffat konungen själf. Han blef askgrå i
ansiktet och vände sig plötsligt bort. Herr Ivar och
konungadottern, som stodo vända utåt fjärden, märkte det icke, men
Nils, som stod midt för konungen, skyndade fram till honom,
i den tro, att något plötsligt illamående träffat honom. Till
sin förvåning märkte han dock, att konungen mindre än nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
