Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frieri och berxknikq.
19L
handen, som han dock till en början icke tycktes vilja
mottaga, och sä gingo äfven de utför berget ned mot stranden.
De hade icke hunnit långt, så fingo de se ute på fjärden
ett präktigt fartyg skjuta fram bakom en klippa. Masterna
lyste som af guld, pch segeln glänste i solen som det
finaste silke.
»Det är Svanen, det är Ivars fartyg!» ropade
konungadottern i glad förtjusning upp emot konungen, sin fader.
Denne hade stannat, när han fick se fartyget, och hans
öga njöt tydligen af den sköna anblicken. Han skyndade sig
utför och lät nu gärna Nils stödja sig på den farliga
bergsstigen.
»Ja, det är mitt fartyg!» upprepade herr Ivar, när
konungen kommit ner, »och jag bjuder eder till min gäst, konung
Karl, om bord på Svanen. Han kommer från Åbo, och har
min broders kock den minsta skymt af heder kvar i sin feta
lekamen, så menar jag, att jag kan bjuda en konung på hans
anrättning!»
Konungen log helt förnöjd.
En båt lades ut från fartyget, och den guldsömmade
mattan, som låg kastad öfver de hyenden, hvilka betäckte
bänkarne i akterstäfven, lyste som en praktfull blomma i
solljuset.
För konungadottern var allt som en dröm, när hon såg
ut öfver de små vågorna, hvilka glittrade framför henne,
flätande sig i hvarandra, växlande i form och glans och likväl
bildande ett evigt enahanda, en strålgördel kring det lätta,
friska hafvet, greps hon på ett underbart sätt och stod där
liksom fängslad af sin lycka. Hafvet, som nu låg så lugnt,
men som dock kunde gå med skyhöga vågor, liknade en
jungfru, hvars ungdomliga yra försvunnit vid solens varma kyss.
Dock huru gärna offrade hon ej sin frihet för denna glödande
kärlek, och hvad var väl sjöjungfruns brudgum, som aldrig,
kom henne närmare, utan gick sin bana på himmelen och
blott blickade ned på sin hjärtans kär, — hvad var väl han
mot hennes riddare, herr Ivar Axelsson?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
