Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frieri och beräkning.
193
en hvar af alla dem, som sutto vid bordet, i mer eller
mindre mån lät sig märka och öfverskåda. Men allt efter som
måltiden skred framåt, försvann det främmande i sättet att
uttrycka sig och meddela sig med hvarandra, • och tonen blef
varm och oförbehållsam.
Herr Erik talade om ställningen i Sverige under
ärke-biskopen-riksföreståndaren, huru märkligt det dock var, att
Sveriges folk skulle behärskas af en präst, och huru rätt
allmogen haft i sitt rop, att riket icke var något prästadöme.
Konungen instämde däri, och så småningom kom man från
kapitlet om det närvarande öfver till det nästföljande om det
kommande.
Äfven här voro åsikterna odelade. De båda bröderna,
herr Erik och konungens måg, synnerligast den senare, talade
ifrigt om, att en förändring snart måste ske, och däruti
instämde konungen, som nu var modigare dels till följd af
vinet, dels till följd af den ingångna förbindelsen med de
mäktiga Axelssönerna.
Men Nils Sture var fåordig och inskränkte sig till att
vara en uppmärksam åhörare, då det icke lyckades honom att
draga samtalet öfver på ett allmännare område. Antingen
nu herr Erik märkte detta, eller det var öfverensstämmande
med hans önskan att förmå Nils till ett mer verksamt
deltagande i samtalet, så vände han sig till denne med en fylld
bägare och sade:
»I sitten så fåordig, riddar Nils... jag menar dock, att
äfven I hafven fått smaka tillräckligt af det ärkebiskopliga
regementet för att önska en ända därpå?»
»Ja väl», svarade Nils, »jag är därutinnan af eder tanke!»
»Det säger jag eder ock till, att I kunnen räkna på mig,
herr Nils!»
Det var den i makt och anseende öfverlägsne mannen,
som talade, och som knappast skulle så rundligt hafva
ut-lofvat sitt bistånd, om han trott, att han i sin bordsgranne
haft att befara en medtäflare. Nils lät sig icke lockas ifrån
den tillbakadragna hållning, som han hittills iakttagit, ehuru
Tcstuvuntet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
