Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frieri och beräkning.
195
samtals med honom, så erbjuder jag mig till eder följesman,
där hafven I min hand, herr Nils!»
Nils mottog den framräckta handen och tackade. Men
det skedde dock icke så varmt, som herr Erik skulle hafva
åstundat. Det låg en viss betänksamhet i riddarens hela
beteende. Men konungen nickade så vänligt åt herr Erik,
liksom ville han tacka honom, för det han åtog sig den för
honom käre Nils Stures sak.
Tydligen såg konungen Nils och allt hvad som rörde
honom under inflytande af den fördom, som han sedan
föregående tid fattat om honom. Nils märkte det, och det
smärtade honom, men hans lugna hållning förblef densamma.
Endast en flyktig rodnad förrådde, att man nu trädde gränsen
för hans ridderliga ära så nära, som han knappt kunde
tilllåta. Ivar såg det och fattade hastigt sin bägare.
»Jag dricker eder till, herr Nils», sade han, »och jag vill
det öppet bekänna, att i Sveriges rike äger icke konung Karl
en riddare så ädel och båld som uti eder, och jag skattar mig
lycklig den stund, vi komma att strida vid hvarandras sida,
såsom jag är viss om, att det snart nog skall komma att ske.»
»Däruti instämmer jag!» yttrade ifrigt herr Erik och
reste sig samt tömde sin bägare i botten.
Konungen blickade förundrad omkring sig. Han visste
väl, när han frigjorde sig från inflytandet af hvilken som
helst fördom, att hans frände var en helt annan man, än som
han varit van att taga honom för, men aldrig kunde han
hafva trott, att så mäktige män som desse Axelssöner skulle
hafva velat på detta sätt lyfta honom högt i ära.
Nils bugade sig för riddaren och sade, innan han satte sig:
»Fullväl är det ock min mening, att snart strid stundar,
och I månden hafva tack, stränge riddare, för de goda tankar,
I hysen om mig. Det lärer väl i sinom tid spörjas, huru
vida jag motsvarar dem eller icke, men ett är visst... det,
att jag icke vill hvila, förrän I åter hafven kommit till edert
rike, konung Karl!»
När han talade detta, hvilade hans blick på herr Erik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
