- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
203

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frieri och beräkning.

203

Ett vemodigt leende flög därvid öfver Nils Stures drag.
Ett sådant vankelmod, en sådan blindhet för sitt verkliga väl
kunde icke annat än väcka hans medömkan. Det var en
tanklös lek på brädden af en afgrund, men barnet, som lekte,
hade grå lockar. Blomman, som växte där, var Sveriges
krona, men det var uppenbart för en hvar, att handen aldrig
skulle nå henne. Den gröne riddarens ord sprungo fram för
Nils och slogo honom med sin sanning. Konung Karl dugde
icke mera. Äjen äfven hans fromma husfrus bild stod i detta
ögonblick lifslefvande för honom, och hennes ord ljödo inom
honom. Den svage konungen, som icke kunde bära upp sig
själf, kunde ledas af en stark och trofast hand, och barnet
måste ledas mot sin vilja. Aldrig hade han så tydligt
kunnat öfverblicka förhållandet mellan konungamakt och
allmogemakt, som i detta ögonblick, och hans årslånga grubbel
upplöste sig i ett fulltonigt samljud.

Han skulle med allmogen föra Sveriges sak framåt till
seger eller ock dö, och stode han väl med Sveriges öde i sin
hand, så skulle konung Karl dö i svalkan af det medvetandet,
att dock Sverige kunde lefva ett själfständigt lif under en
själfvald konung.

Efter aftonmåltiden bad herr Erik Nils om det utlofvade
samtalet, och de följdes åt till det ensamt liggande rummet.

ni behöfven hjälp, herr Nils!» sade han utan ringaste
förberedelse rätt fram, sedan han omsorgsfullt stängt dörren,
»I behöfven hjälp, och jag är färdig att gifva eder den!»

»Brådt bjuden I mig denna hjälp, herr Erik», genmälde
Nils undvikande.

»Ja väl, herr Nils, det är min sed att säga rakt fram
hvad jag hafver på hjärtat, och I skolen lära känna oss
Axelssöner, vi äro vana att bispringa hvarandra och hvarandras
vänner med råd och dåd . .. Jag vet, huru I hafven det med
ärkebiskop Jöns, jag säger eder ännu en gång, att I kunnen
räkna på mig.»

Det var tydligt, att riddaren räknade på hjälp i råd och
dåd tillbaka. Åtminstone var Nils öfvertygad därom, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free