Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
nils bosson st dee.
hjärtan såsom målet för dess önskningar . . . endast och
allenast därför, att uti denna förbindelse ingår en fläck af den
fara, som hotar från ... ja, I kunnen icke undgå att höra det,
vördig fader... ifrån Nils Stures sida. Han tillreder ett
bröllop af annat slag, ett storartadt bröllop, där konung och
folk skola sammanvigas . . . bröllopet i Nyköping är blott en
liten inledning till detta stora, för hvilket I dock mågen se
till, huru I skolen kunna rädda eder . . .»
»Helmich!» utropade ärkebiskopen, och hans ögon brunno
så hvasst, som om han velat med blicken genomskära den
skugglike talaren.
Denne hoppade åt sidan och fick ett häftigt anfall af hosta.
»Helmich!» återtog ärkebiskopen. »Hvad veten I väl om
hvad ärkebiskop Jöns vill göra och låta? Den ene vill jag
trampa under mina fötter... de andre, dem vill jag ock
betvinga, så månde det kosta mig hvad det vara skall. Låten
mig afgöra, hvilkendera som är farligare, men af eder fordrar
jag hjälp mot dem, som jag icke den förutan må kunna
bringa mig till fota.. . Jag hoppas, att vi uti den delen äro
på det klara med hvarandra? Jag bjuder eder Yexiö
biskopsstol ... viljen I så gifva mig därför hvad jag af eder fordrar.»
Kaniken bugade sig.
»Den förbindelse mellan Axelssönerna och konung Karl,
som är på väg att knytas, får icke komma till stånd, om jag
ock skall med mina svenner låta spränga hela bröllopsgillet.
. .. Men kunnen I icke tänka ut ett sätt, Helmich, som med
mindre buller, men lika säkert, förer till målet. .. Sägen ut,
kunnen I det icke?»
Kanikens bleka ansikte blef blygrått vid denna fråga,
och hans munvinklar förvredos på ett sätt, som gjorde hans
aftärda ansikte afskyvärdt. Det låg något djäfvulskt i detta
grin, på samma gång som det tillkännagaf en fruktan och
bäfvan, hvilken tydligen icke kunde undertryckas.
»Yördig fader i Gudi, ärkebiskop Jöns...!» började kaniken
med stammande röst och kort andedräkt, men afbröts af
ärkebiskopen, som kort och godt utan all förberedelse afgjorde saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
