Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
NILS BOSSON ST dEe.
»Hon trodde mig icke!» svarade Moritz.
»Trodde hon icke... Ja, vänta, vänta, fru Brita, lefver
du, när jag blir stor en gång, så skall du få höra af mig,
det kan du lita på, och smaka riset, det lärer väl blifva det
minsta ... Men nu skall jag hafva reda på min and, kom .. .
kom, Moritz, ser du, där längst bort simmar han ännu!.. .
kom!»
Och han fattade broderns hand och ilade tillbaka ned
mot stranden.
Under tiden red fru Brita framåt och blef, såsom fallet
plägar vara med somliga sinnen, allt mera vred, ju mer hon
tänkte på det föremål, som förargade henne. När hon
slutligen kom fram till gården, där hennes fränka bodde, kokade
det inom henne, och det första beviset på hvad som föregick
i hennes själ fick den djupsinnige småsvennen. Han skulle
hjälpa sin matmoder ned af hästen, men gjorde det icke nog
fort, hvarför han fick ett slag vid örat, så att han tumlade
ett par steg åt sidan och sedan knappast vågade fatta betslet,
något som förskaffade honom det tydligtvis icke oväntade
vedermälet af ett förnyadt slag på det andra örat — »till
upprättelse», som hans matmoder yttrade sig.
Inne i storstugan befunno sig fru Iliana, hennes syster
Ingeborg och fru Brita Karlsdotter, herr Nils Stures husfru.
Den först nämda skyndade ut, så fort hon fick underrättelse
om sin fränkas ankomst, och det behöfdes blott ett flyktigt
ögonkast för att se, det hennes fränka var vid ett i alla
afseenden dåligt lynne.
»Man skulle nästan tro, att man kommer till en obebodd
gård!» sade fru Brita och spände sina gnistrande ögon i fru
Iliana, som på allt upptänkligt sätt både till uppsyn och
förekommande artighet sökte afvända den hotande skuren, »I
hafven dock, tänker jag, både svenner och tärnor hos eder,
för att icke tala om eder gårdsfogde.»
»Stigen in, min fränka», yttrade Iliana, »och låten eder
väl smaka, hvad vi här på denna lilla gård kunna
åstadkomma, jag har verkligen icke någon af mitt folk till hands,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
