Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
NILS BOSSON STUBE.
af alla slag. Det var tydligen för tillfället afsedt till ett
slags skänkrum, emedan stegerhuset var för långt aflägset
för att därifrån kunna bekvämt passa upp på de talrika
bröllopsgästerna. Helmich såg sig förvånad omkring, men
inträdde i det närmaste angränsande rummet.
Detta var jämförelsevis tomt. Endast utmed första
väggen stod ett långt bord, fullsatt med stora dryckeskärl,
försedda med sina påskrifter hvad hvart och ett innehöll.
En blixt lyste i prelatens öga, och han nalkades med
mjuka, knappast hörbara steg ändan af bordet, där några
dyrbara bägare af guld och silfver stodo.
Denna ändan af bordet slutade invid en fönster
fördjupning, på hvars mot bordet sluttande vägg hängde en liten
oansenlig tafla. Helmich höll på att sträcka ut handen mot
en af bägarne, hvarpå stod namnet: Ivar, då i det samma
Olof Råd kom in i rummet, och han hastigt kastade blicken
på den lilla taflan, som sålunda blef hans räddning från en
förklaring, hvilken han i annat fall icke kunnat undgå att
afgifva.
Taflan föreställde frälsaren i Getsemane, då Judas kysste
honom för att förråda honom åt krigsknektarne.
»Jag har gått vilse», sade han leende åt svennen, »men
den lilla taflan här i fönstersmygen har narrat mig" att dröja
här längre, än jag eljest skulle hafva gjort!»
»Herr Erik befinner sig i andra delen af slottet!» sade
Olof, hvars misstänksamhet ökades, »jag fick af svennerna
veta, att I tagit denna vägen, och jag skyndade därför att
föra eder till rätta... Viljen I nu följa mig, skall jag föra
eder till herr Erik.»
Kaniken nickade, och så gingo de.
Herr Erik mottog den farlige prelaten med alla uttryck
af välvilja och hade ett långt samtal med honom i ett af de
inre rummen. När de åter kommo ut i matsalen, där borden
nu stodo dukade, tycktes det, att döma efter deras utseende,
som om båda funnit sig synnerligen belåtna af sitt
ömsesidiga tankeutbyte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
