Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BLIFVANDE BISKOPEN.
273
och ofullständigt slår in och passar till den förra. Konung
Karls dotter är väl förd öfver å, men icke längre, och det
hvilade endast inom det fromma och enfaldiga folkets
önskningar en fortsättning på verkligheten, som skulle vara lika
med folksagans.
I kyrkan var trängseln stor.
Bland prelaterna satt där den till sitt yttre oansenlige
uppsalakaniken, och var någon belåten med sin värld, så var
det han. Han blickade omkring sig, som om han redan
hunnit sina önskningars mål. Stundom såg det till och med ut,
som om han glömt sin försiktighet och allt för mycket dragit
uppmärksamheten på sig, att han genast rättade sig och antog
en uppsyn, som mera anstod hans ännu underordnade
ställning.
Det fanns en viss likhet mellan ärkebiskop Jöns
Bengtsson (Oxenstjerna) och denne hans förtrogne. De ägde båda
samma ihärdighet, samma förmåga att oafvisligen hålla fast
vid sitt mål, äfven om de endast omärkligt nalkades det
samma. De ägde ock båda samma rymlighet i sina hjärtan
med afseende på val af medel. Hvarje sådant, som säkrast
ledde till målet, äfven om det kräfde lång omväg, var det
bästa, och löften, tro och eder skötos därvid åt sidan eller
krossades utan ringaste betänklighet. Men de skilde sig ifrån
hvarandra i afseende på sina syftemål. Ärkebiskop Jöns satte
sitt högre, det gällde för honom Sverige, under det att för hans
förtrogne själfva detta Sverige och hvad som rörde dess ve
och väl endast så till vida hade något värde, som det
närmade eller fjärmade honom till sitt enskilda mål. Därför blir
den förres verksamhet, huru mycket mörker det än råder
omkring hans minne, lika storartad, som hans underordnades
blir liten och usel. Det är dock tyvärr hvarken första eller
enda gången, som enskild fördel, ja, enskild hämndlust
begagnat Sverige, fosterlandet, såsom medel!
Helmich var son af en till Stockholm inflyttad tysk och
hade redan tidigt fäst uppmärksamheten på sig för sitt goda
hufvud och sina lyckliga anlag. Han hade ock till följd däraf
Testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
