Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
NILS BOSSON ST dEe.
Ett väl måttadt hugg af Olofs väldiga arm fällde
mördaren till marken, i samma ögonblick som han sprang upp
från stolen.
»Torde hända, att I nu finnen, det hämndens timme är
inne, och att I dock icke skolen undgå edert välförtjänta straff!»
yttrade Olof, i det han lutade sig ned öfver den fallne.
.Gamle Andreas låg fortfarande på knä och bad med
uppsträckta händer.
Men Olof tog icke ögonen från Helmich, hvars svarta
själ tycktes få sitt bästa uttryck i hans nu på det hemskaste
sätt förvridna anlete. Några ögonblick förflöto, och så reste
sig Helmich upp och stödde sig matt på armbågen.
»Hvad fordrar du för att skänka mig lifvet, sven?» hväste
han, och hans öga stirrade så hemskt.
»Så tänker du då i själfva dödsögonblicket på list och
svek!» blef Olofs svar.
»Allt, allt vill jag gifva dig ... du skall se, det är godt
att hafva mig till vän ..,! Haj hvad det lyser! Ser du, allt
detta skall blifva ditt ... Säg, vill du tjäna mig ...?»
Blick ochi ansiktsuttryck utvisade, att dödsångesten
försatt den olycklige i ett tillstånd af yrsel. Men så förfärlig
var han att skåda, så djäfvulskt var det förvridna leendet,
att Olof drog sig rysande tillbaka, så härdad han än var.
Några ögonblick förgingo, så lyfte den döende upp den
andra handen, som om han famlat efter något.
»Det bränner som eld», framstammade han »gif mig att
dricka!»
Och Olof böjde bröllopshornet till hans läppar, och han drack.
Ännu en stund höll han sig uppe, men hans tunga kunde
ej mer framsäga ett redigt ord, och efter en kort stund föll
han tungt tillbaka mot golfvet och var död.
Bröllopet i Nyköping mellan herr Ivar Axelsson och
konung Karls dotter försiggick i öfrigt i allsköns ro och blef
en vändpunkt i Axelssönernas öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
