Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄMND.
295
Och genast spred sig hopen och störtade i en lång rad
in i skogen att fånga den af alla hatade prelaten.
II.
Hämnd.
I biskopens hus i Västerås gick det under tiden icke
mindre lifligt till.
Nils Sture hade, när han måste fly från sin nedbrända
gård, begifvit sig norrut till Gästrikland, och redan här, när
han klagade sin nöd för allmogen, fann han bistånd, så att
han kunde borttaga en hop hästar, som ärkebiskopen här hade,
äfvensom en mängd harnesk och vapen, hvarjämte hela
skinnskatten från Norrland, som var på väg till ärkebiskopen i
Stockholm, föll i hans händer. Ärkebiskopens fogde och
tjänare togos tillfånga, och för att icke lämna det tillfälle, som
denna framgång erbjöd att förena sig med allmogen äfven i
dessa bygder, talade herr Nils till bönderna och vann allt
flera på sin sida äfven från Hälsingland.
Ärkebiskopen, som för sent fått sina ögon öppna i
afseende på denne riddare, hvilken han äflades att betrakta som
en obetydlig man, hvilken han kunde behandla efter godtycke
och slå efter med sin staf, som man slår efter en närgången
hund — ärkebiskopen skickade nu en samlad styrka äf^300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
