Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
kils bosson stube.
af brottslighet, hvaruti I hafven hjärta att sänka eder ned.
. .. Detta måste undvikas, ty Sveriges sak måste dock först
af allt gå fram, och Sveriges stridsmän få icke fläcka sin ära
med en ärkebiskops störtande, om ock hundra lejde mördare
gingo i löndom efter mitt lif. . .»
Ärkebiskopen kunde icke taga sin blick från riddaren.
Där tronade på hans panna ett sådant majestät, och där
strålade ur hans ädla anletsdrag något så upphöjdt och stort, att
äfven en sådan man som ärkebiskop Jöns Bengtsson fängslades
däraf.
»Hvad så mig själf beträffar», tillade Nils, »så säger jag
eder det här inför allsmäktig Guds altare, där vi stånden,
jag ställer mitt lif i hans beskydd. Har han utsett mig till
ett verktyg att kunna åstadkomma något godt för Sveriges
land, så skall han nog veta att bevara mig, hvarom icke, så
är mitt lif föga värdt... Och nu fort härifrån, ärkebiskop!
Det kunde hända, om eder härvaro blefve allmännare känd»,
tillade han med lägre stämma, så att han icke skulle höras
af dem, som voro utanför, »det kunde hända, att icke ens jag
ägde makt att då rädda edert lif! ... För fram ärkebiskopens
hästar, Hollinger!»
Hollinger gick att utföra sin herres befallning, och några
ögonblick därefter hördes ärkebiskopens följe närma sig
kapellet. Bonddrängarne skockade sig omkring dörren och
lämnade en smal gång fram till hästarne.
Nils gick vid ärkebiskopens sida fram genom hopen, och
så vilda tindrade de af öl och lidelser upptända böndernas
blickar, att ärkebiskopen tydligt nog borde inse, det han här
hade helt och hållet sin ädle fiende att tacka för sitt lif.
När slutligen ärkebiskopen stod färdig att stiga till häst,
sade Nils till honom:
»Må Gud förlåta eder, hvad I hafven gjort, ärkebiskop
Jöns...! Och tagen det ordet af mig med eder såsom minne
af denna stund, att Sveriges sak är mäktigare och högre, än
att den af eder kan brytas sönder, huru väl I ock månden
spinna edra ränker!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
