Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jungfru solöga.
329
verk, om. icke ungersvennens hjärta satts i brand vid
hennes åsyn.
Också tycktes herr Sten hvarken hafva ögon eller öra
för nägot annat än skön Ingeborg och hvad hon sade, medan
hon däremot, fast hon visserligen företrädesvis lånade sitt öra
åt herr Sten, dock äfven kunde både tilltala andra och
besvara deras frågor. Det hände till och med, att ett och
annat, som Sten yttrade, blef obesvaradt, något som, när det
inträffade tredje gången, gjorde honom helt förstämd.
För att dock icke blifva föremål för de andras
uppmärksamhet kastade han sig då med mycken ifver in i det
allmänna samtalet, så att den ädla fru Brita måste le i lön åt
den förälskade ungersvennen.
Det spörsmål, som Ingeborg lämnade obesvaradt, eller
som hon undgick att besvara genom att vända sig till fru
Brita, rörde en sak, som egentligen tillhörde bröllopet i
Nyköping. Man hade där äfven lekt pantlekar, och pantdomaren
hade engång uppsatt en kyss af skön Ingeborg som
pant-lösarens pris, men Ingeborg hade gjort inlösandet af panten
så svårt, något som hon enligt lekens lagar kunde, att det
blef en omöjlighet, och att kyssen af henne sålunda äfven
blef omöjlig att vinna. Herr Sten ville nu veta, om stolts
jungfrun visste, att det var hans pant, som skulle lösas, när
hon bestämde sin omöjliga pantlösen.
Trenne gånger upprepade han sin fråga, och för hvarje
gång blef Ingeborg antingen tilltalad eller tilltalade hon själf
någon af de andra vid bordet, men så naturligt och osökt,
att ingen annan än den förälskade riddaren själf kunde fästa
sig vid det uteblifna svaret på hans spörsmål.
Ännü när man steg upp från bordet, varade
förstämningen i Stens sinne, men Ingeborg lät sig icke märka
något därvid, utan förenade sig med fru Brita, och Sten tycktes
hafva förlorat all lust att vidare tilltala henne, ehuru hans
öga ständigt hvilade på henne, så fort han trodde sig icke
märkas. Och så fortgick det.
Men antingen nu Ingeborg ville godtgöra sitt fel, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
