Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jungfru solöga.
331
Men Ingeborg log så genom vackert och sade:
»Hvarför tala om den snön, som föll i fjor, stolts riddare?»
»Därför . . . därför», stammade Sten, »att jag vill våga
det omöjliga för att vinna .. .»
»Bevare eder Gad!» utropade Ingeborg och slog med
handen framför sig. »Nej, annat rön vill jag lägga den före, som
vill blifva min riddare...»
»Sägen .det, sägen det, jungfru Ingeborg!»
En blick, som talade mer än ord, besvarade denna fråga,
och för den förälskade riddarens öga såg det ut, som om den
sköna flickan rodnat för denna blick, så vida det icke var
skenet från de tända vaxljusen, som vållade skiftningen på
hennes kind.
»Minnens I visan, som min farbroder talade om?» sporde
Ingeborg helt hastigt och tillade, då riddaren förvånad
skakade på hufvudet: »Hafven I aldrig hört henne?»
»Nej, det hafver jag icke.» *
»Jag önskade höra denna visa till slut ... ty äfven jag
är af samma tanke som I, att där min farbroder slutade,
slutar hon icke. Jag har sökt igenom hela min samling af
visor, men jag äger henne icke.»
»Sätten I då detta såsom en lösen för min pant, stolts
jungfru?» sporde riddaren leende.
Ingeborg slog honom skälmskt på handen.
»Kunnen I skaffa mig visan, så skolen I och ingen
annan blifva min riddare!» sade hon, och åter tyckte herr Sten
att den fina kinden rodnade och att ett drag af allvar spelade
omkring hennes mun.
»Jag skall skaffa eder visan, så vidt som hon finnes inom
detta konungarike!» yttrade han med fasthet, men tillade:
’ock månden I säga mig, hvad visan heter!»
»Minnens I icke hennes namn?» log Ingeborg.
»Jo, jag minnes . . . ack, huru kunde jag väl glömma
jungfru Solöga?»
»Nej, nej ... I ären ohjälplig,- stolts riddare! ... så hette,
hon icke, utan så har man behagat kalla mig. Men mig be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
