Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kits sTußES Julgille.
341
den eller herr Sten märkte det. Den förre, som tydligen
insåg, att han måste villfara riddarens åstundan i afseende på
visan, om denne skulle kunna komma till förnuft, sporde helt
saktmodigt:
»Huru hafven I bekommit sådana tankar, unge herre...
jag fruktar för, att något otyg kommit i eder väg. Gärna
vill jag göra eder till viljes. Men huru kan väl edert lugn
bero på visan om jungfru Solfager?»
»Mitt lugn, vördige herre», utropade Sten ännu mer
ifrig nu, när vissheten att komma i besittning af visan bragte
Ingeborgs bild framför honom, »mitt lugn ... hela mitt lifs
lycka beror på denna visa. Och jag skall välsigna edert minne
i all min dar, vördige herre, hvar så I förhjälpen mig till
henne.»
Kyrkoherden gick fram till motstående vägg, där en stor
kista med rika utskärningar stod, öppnade det tunga locket
och lutade sig ned för att bland en hop böcker återfinna sin
samling af visor.
Härunder öppnades åter dörren helt sakta, och Fäste stack
in hufvudet. Hans lugna och tröga drag sågo oroliga ut, och
ögonen spelade omkring i rummet. Kyrkoherden reste sig
just nu upp från sin framåtlutande ställning och höll några
papper framför elden för att bättre kunna se deras innehåll.
Herr Sten gick fram och åter på golfvet, och när han då
vände sig åt dörren till, fick han se Fastes ansikte.
»Hvad vill du, sven?» ropade han.
»Se här är visan om jungfru Solfager!» sade
kyrkoherden och såg upp från papperet, men läste för säkerhets skull
ännu en gång igenom öfverskriften och de första raderna,
»visan om jungfru Solfager ... jungfru Solfager hon speglar
sitt anlet i vatten, medan vi varde ung ... jaha, här är hon.»
Och när han nu riktigt öfvertygat sig om, att det var
den rätta, så lämnade han henne med ett leende till riddaren
och sade:
»Fången I nu edert lugn tillbaka, så månden I kunna
tala ett förnuftigt ord sedan ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
