Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NJLS STURES JUGILLE.
351
»Herr Sten*, sade hon, »herr Sten har dragit ut.. .»
Det var dock ingen, som hörde henne. Herr Nils
skyndade att spänna på sig sitt harnesk, bergsmännen hade redan
gripit till sina yxor och svärd, och innan hon hunnit
öfvervinna sin naturliga skygghet, strömmade hela skaran ut ur
rummet.
Och stormklockans klämtslag ljödo så döfva och tunga
genom rymden. Det var, som de sjungit en dödssång. Blod,
blod lät det, och för den arma tärnans upprörda inbillning
visade sig hela snöfältet färgadt i blod och herr Sten liggande
död bland en hög af fiender. Det var då hans julelek!
I sitt hjärtas ängslan sjönk hon på knä vid sidan af fru
Brita och bad så ifrigt och så innerligt, att Guds moder måtte
beskydda den ädle riddaren, och som hon bad, öppnades dörren
och kyrkoherden inträdde.
Han såg med mildt allvar på de bedjande kvinnorna, och
utsträckte välsignande sina händer öfver dem. När de slutat
bedja och reste sig upp, fattade han bådas händer och såg
dem så lugnt och fridfullt och tröstande i ögonen samt talade
till dem allt hvad han förstod, som kunde ingifva hopp och
mod. De enkla, hjärtliga orden hade ock en förunderlig makt
öfver det oroliga hjärtat. Kraften, som svällde och som
spjärnade emot och icke ville veta af det hotande onda, växlade
om, allt efter som blicken hann vänja sig därvid, och
förbyttes till en kraft, som kunde ödmjuka sig under Guds
mäktiga hand och stark genom honom bära hvad som hälst,
som kunde inträffa.
Då inträdde herr Eriks sven, Olof Båd. Han såg mörk
och bister ut.
»Nu är det tid, jungfru Ingeborg!» sade han, »släden
väntar... viljen I därför rusta eder till afiard, ju förr, desto
bättre!»
»Till affàrd, nu ... är det ditt allvar, sven?» utbrast
Ingeborg och slog tillsammans sina händer.
»Ja, jungfru Ingeborg... det är mitt allvar. Yi borde
redan varit på väg. Jag skulle stå illa till svars för eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
