Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 -
nils bosson sture.
Och många ögonblick förflöto icke sedan, förr än hon
satt i släden, och det bar af från Svärdsjö prästgård.
Nu var fru Brita ensam med barnen och kyrkoherden,
som fortfarande uppbjöd all sin förmåga att hålla hennes
mod uppe. Men tiden flöt det oaktadt så långsamt fram,
som om den ville gifva riktigt godt utrymme åt den
uppjagade inbillningens skräckbilder att växa och antaga
jätteskepnader.
Plötsligen sprang hon upp och lyssnade. Den gamle
kyrkoherden hörde intet, men hon påstod bestämdt, att hon
hörde ljudet af annalkande ryttare, och hennes barm häfde
sig oroligt, och hennes hjärta tycktes liksom vilja spränga
sitt fångsel, när den tanken klart framträdde för henne, att
det kunde vara den segrande fienden.
Och ljudet tilltog i styrka, det kom allt närmare. Snart
kunde äfven kyrkoherden förnimma det, och äfven han betogs
för ett ögonblick af oro, såsom fallet vanligen är, när man
är klart medveten om, att afgörandets stund efter en lång
och orofylld ovisshet är inne.
Nu hördes de tunga hofslagen invid gården.
ögonblicket därefter visar sig en blek yngling på
dörrtröskeln. Det var Fäste.
»Hvar är herr Nils?» ropar han.
»Hans fiender hafva fallit öfver honom», svarade
kyrkoherden hastigt, »hvar kommer du från, gosse.. . Hvar äro
riddarens svenner?»
»De hålla alla här utanför, och herr Sten skickade mig
in att spörja om herr Nils, innan han ville låta sitta af.»
»Den heliga trefaldighet vare lofvad!» utbrast
kyrkoherden och skyndade ut med Fäste.
Han beskref i korthet för herr Sten hvad som timat, och
utvisade vägen, som Nils och bergsmännen tagit.
Och så sprängde herr Sten och svennerna bort.
Men där inne i stugan låg fru Brita på knä och tackade
i brinnande böner Gud och jungfru Maria, som skickat
hjälpen. Nu kunde hon hoppas. Det var väl mörkt omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
