Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"i svartan jord’’.
363
»Kom och sätt dig här hos mig, barn, så må vi språka
tillsammans ... Menar du, att jag icke vet hvad som trycker
ditt unga sinne så tungt, Ingeborg.»
Jungfruns ögon hvilade frågande och forskande på den
talande, som såg så innerligt god och välmenande ut.
»Ser du», fortfor hon, »hvad hjärtat som lifligast åtrår,
det kommer Btundom människan aldrig till del, men sådant
skall hon med ödmjukt sinne bära.»
»Och hvad åtrår jag?» frågade Ingeborg.
»Da har en ungersven kär!» yttrade fru Helena, och då
hon såg, huru häftigt jungfrun greps, när hon fann eller
rättare anade, att hennes hemlighet icke var någon
hemlighet mera, tillade hon: »tag ej illa vid dig, barn, äfven mitt
hjärta klappade en gång af en kärlek, som jag trodde, att
endast jag och Guds moder kände ... Ungersvennen, som äger
ditt hjärta, är ock mig kär, och äfven herr Erik. Yi skulle
gärna hafva sett, om I haden kommit att tillhöra hvarr
andra ...»
»Om hvem talen I, fränka?» föll Ingeborg in.
Hon ville väl i det längsta bevara sin hemlighet eller
anse den bevarad, men fru Helenas tal var sådant, som om
allt hopp redan varit ute, och detta var mer, än hon
förmådde bära.
»Jag talar om min frände, den unge riddaren, herr Sten
Sture!» svarade fru Helena.
»Är han då död?»
»Nej ... men ...»
Hon tycktes hafva svårt att fullborda meningen, och
Ingeborg fattade med feberaktig häftighet hennes hand.
»Säg, säg, goda fränka ... han är icke död, men ... ah,
jag fattar det ... han är dock död för mig ... är det icke så,
säg, var det icke så, du ville säga? Yar icke rädd, jag är
stark, jag kan bära mitt öde, säg fritt ut ...!»
»Ja», återtog fru Helena och lindade sin arm omkring
flickans lif, »väl icke alldeles så, som du säger, Ingeborg, men
det liknar sig till att vara så. Herr Erik har väntat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
