Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
nils b0s80n sture.
och oaflåtligt följde han honom, när hans tjänst lämnade
honom fri. Det var ett ansikte, hvars uttryck tycktes tala om
en medfödd, oöfvervinnelig dumhet, tanklöshet och tröghet.
Den förre var Hollinger, hon påminde sig tydligt hans namn,
den senare hette Fäste.
Men huru kunde herr Nils Stures svenner införas som
fångar på Stockholms slott? Yar det då fejd mellan herr
Nils och herr Erik, och hade den senare vunnit seger öfyer
den förre? Och om det förhöll sig så, huru länge hade den
fejden varat? Kanske . .. kanske skulle hon här till slut
erhålla förklaringen på sitt oroliga hjärtas frågor?
Och hon sammanknäppte sina händer och såg upp med
en blick, som om plötsligt svaret stått skrifvet med eldskrift
framför henne. Ja, så var det. Sten Sture hade ej velat
skiljas från sin vapenbroder och vän. Hon såg honom med
ens i ett helt annat ljus. Utan tvifvel älskade han henne
och smärtades af skilsmässan, men bar sin sorg och sin smärta
som en man för fosterlandets skull. Ack, han var dock en
riddare så båld, herr Sten!
Så flöto tankarna i hvarandra, och munnen log af en
länge sällspord fröjd, och ögonen blixtrade af hjärtats
visshet. Men allt som timmarne skredo, uppstodo andra tankar.
Tvifvel och oro infunno sig på nytt. Till slut beslöt hon
att skaffa sig visshet genom de fångna svennerna. Och hon
skyndade efter frukosten, där herr Erik icke infann sig, till
dennes rum att af honom utbedja sig tillåtelse att besöka
fångarne.
Med snabba steg tillryggalade hon vägen till detta rum,
hvilket var detsamma, som ärkebiskopen och före honom
Karl Knutsson, både som riksföreståndare och konung,
begagnat till sitt arbetsrum. Darrande af oro öppnade hon
dörren och steg in.
Men rummet var tomt. Nedslagen dröjde hon där inne
utan att veta, om hon skulle stanna eller gå sin väg. Men
när hon besinnade, huru svårt, ja omöjligt det var att träffa
sin farbroder, så beslöt hon sig för det förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
